Fredag den 19:e Mars - Värsta dagen

2010-03-28 klockan 00:32:58


Vilken dag säger jag bara, idag var det en dag som man inte ville leva. Sjunka genom marken. Eller bara att man somnar och sedan vaknar upp så mår man bra igen. Jag testade men fick inget bättre resultat.
Jag mådde skit idag rent ut sagt, och ville bara att allt skulle vara slut. Ville inte må så dåligt och jag fick panik.
Dagen började med att jag inte alls sovit bra under natten, sovit oroligt och vaknat till och från hela natten. Eller under dem timmarna jag försökte sova.
Efter att ha fått någon timme sömn här och där så beslutade jag mig för att gå upp ur sängen, först läste jag ett kapitel i boken. Gick sedan upp och klädde på mig för att jag hade tänkt att göra lite nytta under dagen, nytta finns det alltid att göra. Men all denna nytta var bara att skjuta upp idag, efter att jag hade klätt på mig kläder för att sedan gå ner för att svälja mina tabletter så kände jag inte alls för att göra någon nytta så jag la mig i sängen igen och läste lite i boken igen.
När jag skulle klä på mig idag och kollade och kände på knät så kände jag att det var ganska så varmt på knät idag, en lite oroväckande värme från knät. Blev lite orolig för infektion i sårena och ville då ta av mig bandaget för att kolla läget hur det såg ut därunder.
Läste först ett kapitel ur boken och gick sedan ner på toaletten och sedan så tog jag av första lagret på knät, en gasbinda. Och under den satt en större kompress som jag tog bort som var ganska så indränkt i torkat blod. Vilket inte kändes så konstigt eftersom sårena var helt öppna efter operationen så är det ju klart att blodet kommer ut dygnet efter innan det börjar bli sårskorpa.
Tog sedan med mig lite plåster och gick sedan upp till köksbordet för att sätta mig ner och fortsätta jakten in till sårena. Roffe hade också kommit hem så han fixade lunch och satte sig för att börja käka och vi pratade lite...
Började att rycka bort sårplasten som satt över en kompress, och ju mer jag drog i plasten ju mer illamående blev jag, avbröt flera gånger för att prata med Roffe och kolla i en tidning som låg på bordet för att inte typ svimma eller liknande. Har ibland väldigt svårt att se blod och sår, och speciellt om det är på mig själv. Då kan jag vara väldigt känslig.
Gjorde hela tiden nya försök, men ju mer och mer jag gjorde nya försök desto mindre gick det. Och när jag var halvvägs så kände jag hur illamåendet bara växte och växte och synen började flacka, började kallsvettas och tappa kontrollen över kroppen. Kände mig helt borta och påväg att försvinna bort helt i huvudet. Satte mig med huvudet framåt och sa till Roffe att jag troligen hade fått ett kraftigt blodsockerfall, som jag också väldigt lätt kan få, så Roffe gick till skafferiet och plockade fram Ahlgrens bilar doppade i choklad och sedan ett glas med vatten. Började käka några bilar och dricka lite vatten och jag kände mig något bättre, men så fort jag tog upp huvudet så blev det sämre igen. Så liten och ynklig man känner sig när man mår sådär, får sådan panik även om jag gjorde allt för att lugna paniken. Vet att det inte blir bättre av att få paniken, snarare tvärtom.
Berättade då för Roffe att jag inte hade haft någon aptit och var illamående efter operationen och enda matintaget jag gjorde varje dygn var en mindre barnportion med mat till middag. Annars åt jag inget eftersom jag bara mådde illa och inte hade någon aptit.
Drack gjorde jag desto mera på dagarna, men det var också antagligen för lite för att kroppen skulle klara sig. Och med tanke på alla starka tabletter som jag har tagit 3 gånger dagligen så är det kanske inte så konstigt att kroppen sa ifrån idag. Och dessa tabletter ska man inta vid måltider eller i samband med mat, vilket jag absolut inte har gjort.
Då är det egentligen inte så synd om mig då jag själv satt mig i den sitsen mer eller mindre, men när man mår illa hela dagarna och absolut inte har någon aptit så äter inte jag. Och då är jag som ett barn som någon måste säga till eller se till att jag äter, som i detta fall.
Så idag pallade inte min kropp mera och sa därför ifrån, vilket gjorde att även jag fick mig en tankeställare.
Och jag kan väl säga att vilken tur att Roffe var hemma, annars vet jag inte hur det hade gått !? Kanske legat där på golvet och inte kommit någonstans...
Nu var som sagt Roffe hemma, han kom hem för att äta lunch och sedan åka vidare igen. Och när jag berättade mitt dåliga matintag för honom så sa han till mig att jag måste äta bättre, inte på ett argt sätt eller så. Utan bara att jag måste göra det, så han frågade om jag ville ha lunch. Orkade inte äta så mycket så jag kunde ta rostade mackor istället. Så Roffe plockade fram smörgåsar med tillbehör och rostade mackorna åt mig, välrostade blev dem idag. För varje tugga så gick kroppen på högvarv, på ungefär samma sätt som när jag fick droppet inkopplat på sjukhuset. Så kroppen var verkligen i behov av näring, förlåt kroppen.
Fick sedan i mig 2 st smörgåsar, sedan sa det stopp igen. Var faktiskt ändå rätt gott med smörgåsar, så man kan bete sig ibland...
Tack Roffe för all hjälp idag, det värmde verkligen <3

Efter att jag hade fått i mig mina smörgåsar så kände jag bara att kroppen skrek efter en sak, sängen. Så jag gick sakta men säkert upp till sängen där jag la mig med en djup suck och med tårarna i ögonen.
Efter jag hade vilat ett tag så kom Roffe upp med halva förbandslådan, han skulle leka doktor. Eftersom jag höll på att kollapsa så fick jag inte av sårplasten med kompressen, utan jag lät den sitta så skulle Roffe komma och hjälpa mig att ta bort den efter han hade käkat. Vilket han hade gjort nu och kom upp för att hjälpa mig, lite smått panik igen. Han började sakta men säkert att dra på plåstret, och jag säger bara det att jag hatar hårstrån på benen !!! Fick ju inte raka operationsområdet så jag rakade benet upp till knät, och klart som fan då så ska sårplasten sitta precis därifrån där jag inte fick raka. Och när sista biten av kortsidan var kvar så sa Roffe att nu drar jag, dra du sa jag och han drog. FY FAN, vad ont det gjorde !!!
Nu var iaf plåstret av och jag tog ett andetag och satte mig upp för att kolla på sårena och väntade mig det värsta, vilket jag inte alls behövde då sårena var så fina så. Det var en massa torkat blod runt om och så, men själva sårena var rätt små och så fina så. Och inga tecken alls på infektion =)
Lät sedan sårena ligga och lufta ett tag medan jag låg och läste i boken och vilade några timmar, var helt slut efter det som hade hänt. Mådde alls inge bra och ville bara vakna och må bra igen.
Somnade till och från och när mamma kom hem från jobbet så kom hon upp och kollade på sårena och vi skämtade om att Roffe hade misshandlat mig med att rycka bort plåstret.
Mamma hade en grön papperspåse med sig upp och när vi hade pratat klart så räckte hon fram påsen till mig och sa varsågod, den är till dig. Det var en present till mig, dels en krya på mig - present och sedan en tack - present för att jag bor hos dem just nu för tillfället.
Presenten innehöll en stor mugg med texten " Chocolate " och så var det en tillhörande sked med. I muggen så fanns det 2 st strutar med godis från Åre. Mer eller mindre kända godiset uppifrån Åre, när vi var på semester uppe i Östersund så var vi till Åre och besökte denna butik som sålde och tillverkade dessa strutar med tryffel i olika smaker. Vet dock inte vilka smaker jag fick av mamma då dem är så fint inslagna med plast så jag vill inte förstöra det än, visar sig den dagen då jag öppnar för att äta upp dessa strutar.

Mamma gjorde en riktigt god middag idag, tur för mig att jag måste tvinga i mig mat nu. Speciellt när det är så god middag som idag. Mamma gjorde kyckling med ris och sedan hennes underbart goda currysås med äpple och banan i. Sån underbart gott tillsammans, man kan bara äta ris och denna sås och sedan ha på lite grillkrydda. Det är super duper gott, I love it <3
Efter maten så la jag mig en stund i sängen och så läste jag lite i boken, min mage hade andra världskriget efter maten. Inte så konstigt...
Och mer tänker jag inte gå in på det nu, utan resten av kvällen så satt jag uppe i några timmar framför datorn och så uppdaterade jag lite här och var. Kändes skönt att ha orken att uppdatera lite igen, och ibland känner jag att jag vill, men inte orkar. Sedan så tar man sig i kragen iaf och när man väl har börjat så är det inte så jobbigt längre, utan skönt.
Framåt 01.45 - tiden så orkade inte knät med mera utan ville komma till sängen för att ligga i högläge igen. Så gjorde mig klar för sängen för att krypa ner under täcket och såklart läsa lite i boken igen.


Dagens status: Väldigt dålig, väldigt ont, väldigt illamående, ingen aptit, på väg till att kollapsa. Större matintag idag och mycket vila. Försök med hemövningarna, men bara några småförsök på varje övning.
Mycket fina och rena sår, nytt plåster påsatt på kvällen.
Extremt dålig dag =(




Presenten från mamma med familj, tack så mycket <3

Puss & Kram från Pucko
med dåligt samvete.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0