Nyår!

2012-12-31 klockan 16:46:37

 
Vill önska alla mina läsare ett gott slut 2012 och ett gott nytt 2013
Gott Nytt År!!!
 

Hästmotion

2012-12-31 klockan 16:33:46

 
Idag trotsade jag halkan och tog med mig Kryssan in i ridhuset och körde ca 20 minuters tömkörning, det gick väldigt bra måste jag säga och Kryssan jobbade på bra och hade ett bra steg. Hon verkade dock lite stel i vänster varv där jag inte riktigt fick henne att böja igenom sig i volten, så det är något att jobba på. Jobbade med lite volter och halter, och arbetsvilliga Kryssan jobbade på bra även om hon gärna fuskade lite stundtals.
Känner mig nöjd med dagens lilla arbete, dock kände jag mig väldigt osmidig när jag traskade runt med Kryssan... Undra om det är för alla lager kläder man har på sig eller om det är för man helt enkelt är slut i kroppen? Fast å andra sidan så känner jag att jag inte alls har någon koll på min kropp längre...
Hur hittar man tillbaka till sin kropp?
 
Ammolite fick också komma in en snabbis på stallgången och fick sig en snabb omgång med borsten, fastnar ju en hel del i hennes päls när hon är utan täcke. Vid utgången till hagen igen så fick det bli lite träning att stå stilla medan jag stod och pratade med Helena, och det var nyttigt och jag såg då faktiskt att Ammolite börjar förstå det här med ledarskap... Jag såg och kände att hon faktiskt inte bara klev över mig, utan att hon faktiskt lyssnade på mig och hon gav med sig även om hon inte stod helt blickstilla och ville gärna var envis och trotsig. Det kändes otroligt skönt att se och att det faktiskt går åt rätt håll och att jag faktiskt har jobbat med mig själv att inte visa mig svag, rädd och okunnig för henne. Utan att det är jag som bestämmer och att det är hon som ska flytta på sig, och faktiskt så är det pluspoäng till både mig och Ammolite som inser vem ledaren är.
Häftig känsla!

Nyårsafton

2012-12-31 klockan 16:14:50

 
Sista dagen på det här året... Spännande!
Och som man säger varje år just vid den här tiden är: " Vad året har gått fort ".
Och jag tror nog att om 1 år så sitter man här igen och säger till sig själv att året har gått fort fram. Det var annat när man var liten... Sommarlovet var extremt långt och året var väldigt långt tills att man fyllde år igen efter att ha fyllt ett år äldre och att försöka vara vaken på nyårsaftonen var inte det lättaste då. Allting går så mycket fortare när man är vuxen, så barn njut så länge ni kan av den långsamma tiden som vi vuxna skulle önska oss mer utav!
Inte många timmar kvar på detta år, och jag kan inte direkt klaga på året som har varit... Det är väl klart att det alltid finns negativa saker som man gärna vill ska vara annorlunda, visa saker kan man förändra och andra är bara som dem är. Jag känner dock att 2012 har varit ett bra år och att jag kan lägga det året på den positiva hyllan och minnas alla bra saker, det känns bra. Och jag hoppas det nya året erbjuder minst lika mycket positiva saker och att det blir minst lika bra, men sålänge jag får leva mitt liv med Daniel och ha mina underbara djur så är det mesta bra.
Vi får väl helt enkelt se vad det nya året har att bjuda på när stunden är kommen!

Pucko på hal is!

2012-12-30 klockan 22:46:00

 
Är ute på hal is och halkar omkring...
 
Är det något jag inte gillar med vintern så är det när det töar och denna fruktansvärda is kommer fram och täcker större delar av landskapet. Det får mer än gärna vara mycket snö, kallt och en riktig vinter, men när den här isen kommer fram då gillar jag inte alls vintern.
Isen är läskig!
Isen är farlig!
Isen kan man inte alls lita på!
Isen är verkligen en ovän till mig...
Och just för stunden så förstör isen en massa i min planering... Den stoppar mig och hindrar mig i min vardag, det gillar jag inte! Och jag blir skapligt irriterad på detta täcke som pryder våra marker.
Och det värsta av allt är att jag försöker komma igång med Kryssan, det är inte så himla lätt nu när man knappt kan gå till ridhuset utan att slå sig gul och blå. Kryssan är inte broddad, men har 2 - broddsskor så kan brodda henne. Men i denna halka vill jag minst ha 4 - broddsskor, så jag ger mig helt enkelt inte ut med Kryssan nu. Har ju som sagt ridhuset tack och lov så får väl brodda för att komma dit, frågan är ju bara hur jag själv klarar halkan dit?
Bästa årstiden att sätta igång en häst...
Man börjar ju nästan undra om vädret har något emot att jag ska komma igång med Kryssan!?
Dessvärre går det inte göra något åt saken mer än att salta, sanda och grusa eller helt enkelt halka omkring. Så det är bara till att gilla läget och göra det bästa utav saken. Men jag hoppas ju såklart att denna förskräckliga is försvinner inom kort!

...

2012-12-30 klockan 14:09:48

 
Kan man bli trött på sig själv?

Slutjobbat

2012-12-30 klockan 13:58:47

 
Nu har man jobbat sista passet för det här året, nu hoppas jag på att 2013 erbjuder en massa mera jobb! Jag håller tummarna hårt!
Natten gick väldigt sakta inatt och det var en hel del larm på mitt område...
Lite trött blev man!

Ett steg

2012-12-28 klockan 23:32:04

 
Glömde skriva det att jag faktiskt har tömkört Kryssan idag en stund i ridhuset, stod i valet och kvalet att göra det eller inte. Men börjar jag aldrig så kommer jag ju aldrig att komma igång med Kryssan heller, så det är bara bita i det sura äpplet. Och med tanke på att Kryssan är under igångsättning så handlar det bara om några minuter och inga större krav på själva arbetet, vilket gör att det inte är så krävande för mig heller.
Vad lat jag känner mig efter att ha skrivit sådär...
Det blev ca 15 minuters skritt i ridhuset i tömmarna med lite halter och stora volter, och arbetsglada Kryssan trampade på bra och sänkte sig väldigt fint. Hon arbetade mer än vad jag ens hade tänkt och med tanke på att jag inte krävde något av henne mer än att gå på framåt så är det väldigt bra och positivt.
Kryssan är nog allt en arbetsnarkoman...
Ska bli spännande och se hur länge jag håller igång denna gång, nämen nu måste jag verkligen komma igång med Kryssan! Det är på tiden och Kryssan både vill och behöver det, hon njuter av varje sekund
 
Förresten, kladdkakan blev godkänd!

Amazing Ammolite

2012-12-28 klockan 22:54:00

 
Tiden bara springer iväg, alldeles för fort!
Idag blir Ammolite 6 månader gammal!
Och hon är nu 135 cm hög...
 
Tänk att för 6 månader sedan så var förlossningen i full gång vid denna tid...
Minns allting som igår även fast tiden bara försvinner iväg
Fast samtidigt så är det lite svårt att förstå att hon äntligen är här och att jag faktiskt har kunnat " fixat " och fått en fölunge, det är stort och betydelsefullt!
Älskar dig Amazing Ammolite!
 
        
 
 
   

Superkrafter

2012-12-28 klockan 19:50:57

 
Nu är jag i farten igen, tänk att lite sömn med min kära sambo kan ge krafterna tillbaka. Tack tack! Hoppas att det håller i sig nu, har hitintills hunnit diska och tvätta 1 maskin med tvätt. Snart dags att knata till stallet för att ta in hästarna, sedan blir det hem igen för att fortsätta... Tänkte bland annat baka en kladdkaka, tvätta 1 maskin till och gärna hinna fixa med lite annat som jag gärna skulle få gjort...
Tänkte faktiskt bjuda på en stor bildbomb från det här snart gångna året, det skulle vara lite kul och framförallt spännande och se vad som har hänt under året i en tillbakablick i bilder.
Vad tror ni om det?

...

2012-12-28 klockan 15:55:59

 
Och så dog jag igen...
Varför?

Försvinnande

2012-12-27 klockan 16:53:22

 
Från att ha motivationen och viljan till att tappa den helt är fruktansvärt irriterande, och framförallt väldigt jobbigt eftersom man inte får någonting gjort då.
Det är inte alls okej!
Motivationen och viljan får mer än gärna komma tillbaka till mig, har massvis med saker som jag vill göra och som jag måste göra och då behöver jag er för att klara mig igenom detta.

Faktablad

2012-12-27 klockan 15:08:09

 
Jag måste faktiskt erkänna att jag blir skapligt less på människor när dem står och pratar med mig och pratar om saker som dem egentligen inte vet någonting om, när dem inte har tagit reda på eller vet rätt fakta.
Det ska alltid låta som att det är värst för dem vad det nu än handlar om.
Och det gör mig så irriterad att man inte tar reda på fakta eller jämför innan man står och klagar eller diskuterar med mig om det ena och det andra.

Ekonomi

2012-12-26 klockan 23:00:00

 
Man bör spara pengar...
Jag ska spara pengar...
Och jag vill spara pengar...
Men det är inte så lätt alla gånger, det blir inte riktigt som jag hade tänkt mig... Och med tanke på att jag bytte arbete och inte riktigt får så mycket arbete så att jag verkligen klarar mig gör ju inte saken lättare, och att man dessutom tjänar några kronor mindre i timmen är ju lite surt. Dock har man ju natt - OB, men det är ju faktiskt inte så mycket att hurra för det heller.
Det är verkligen dåligt betalt inom sjuk- och vårdarbeten!
Vill kunna spara pengar för att ha en buffert och ha pengar ifall något oväntat händer som det många gånger gör och speciellt om man har djur. Och så vill man ju såklart spara pengar till prylar man skulle vilja köpa och ha pengar i framtiden till viktiga saker. Och självklart spara pengar så jag kan betala tillbaka min skuld till mamma...
Men just för stunden så känner jag mig verkligen urfattig, vilket inte känns så himla kul att skriva om heller och att andra ska få veta att det är dåligt ställt just nu.
Men egentligen är det väl vardagsmat för många?
 
Livet är bra hårt!
Och i år blir det inget shoppande på mellandagsrean heller, har viktigare saker att lägga mina få kronor på och det är knappt att det räcker till det som måste inhandlas.
 
Söka mera jobb kanske?
Kanske inte är en sådan dum idé heller, för vikariejobb kan man ju faktiskt ha flera inom samma yrke eller på olika arbetsplatser. Och så länge man inte får en fast tjänst så får man ju göra allt för att livnära sig på vikariejobben.
Livet är hårt och arbetsvärlden är ännu svårare!
Hoppas verkligen att det rullar in mera jobb i Alunda, jag trivs där och vill mer än gärna jobba där.

Fodertorsk

2012-12-26 klockan 22:38:39

 
Imorgon blir det en tur till Granngården för att köpa hem lite nytt kraftfoder, vilken otrolig tur man har att kraftfodret räckte precis till idag och att det är en vanlig vardag imorgon så att allting är öppet som det ska. Ibland ska man ha lite tur!
Var lite osäker på om det skulle räcka över julen, men tänkte att jag chansar och räcker det inte så får jag lösa det då. Har lite svårt att köpa på mig foder med tanke på att vi har råttor i stallet som mer än gärna dukar upp långbord så fort dem får chansen, och så himla roligt är det inte att mata dessa djur...
 
Har åter igen haft stora funderingar och diskussioner med mig själv angående kraftfoder till mina hästar och gällande Ammolite så är det inte lika svårt och problematiskt som med Kryssan. Ammolite äter nu Fölpellets, men ska byta över till Groov 125 på henne istället eftersom det känns bra onödigt att köpa Fölpelletsen när hon lika gärna kan äta Grooven och jag tror faktiskt Ammolite inte gillar Fölpelletsen längre och skulle hellre välja Grooven då. Känns som Grooven är på något sätt " nyttigare " och vad jag kan läsa mig till så är det ingen som helst fara för fölungar att äta Grooven!?
Kryssan därimot ska också få stå kvar på Groov 125 och så jag ska lägga till Lucern på det, hälften av varje tänkte jag. Och så tänkte jag faktiskt byta ut kornkrosset till havrekross istället och se vad det gör för skillnad, funkar det inte eller att det blir tokigt så får jag väl helt enkelt byta tillbaka till kornet igen.
Så är funderingarna just nu...
Höja högivan ska jag också göra och se vad det gör för något, och var man än läser och vem man än frågar så är det grovfodret man ska höja först och inte kraftfoder som många gör. Och jag betalar faktiskt för 20 kg hö / månad, men just nu står dem båda på 14 kg hö / dag. Så det är nog inte alls fel att höja lite på högivan, för båda hästarnas skull.
Just nu är det Kryssan som är mest omusklad och tunnast i hela stallet, hon är stallets anorexiahäst. Och jag gillar det inte, visst att en häst kan vara musklad och trimmad i kroppen men det är en helt annan sak och hästen är då självklart mycket snyggare än en omusklad och smal häst som Kryssan.
Jag ska även som jag har sagt många gånger känns det som nu men aldrig riktigt kan hålla, komma igång med Kryssan lite smått med tömkörning och promenader först och främst. Skulle vilja jobba upp ryggmusklerna från marken innan jag sätter mig på ryggen för att jobba henne, risken finns annars att jag orsakar ryggproblem för henne... Och det är ju inte riktigt det jag vill, utan en lång och lugn igångsättning är min plan!

Önska

2012-12-26 klockan 16:41:34

 
Vill önska alla en god fortsättning på det här året och på det nya året!

Julfirande

2012-12-26 klockan 16:39:19

 
Jaha, då är julen snart över!
Och i år är det första året på länge som jag faktiskt fick en helt annan känsla för julen och julfirandet... Har under dem senaste åren inte gillat julen och att fira den, allting har känts jobbigt, stressigt och överdrivet. Och jag vill inte riktigt gå in på detaljer, men för några år sedan var det något som hände som gjorde att jag ledsna eller hur man nu ska uttrycka sig. Händelsen var väl egentligen en sak som kan hända vilken vardag som helst, men just att det hände under julaftonen gjorde att jag uppfattade julen efter det som hände och då istället började " hata " julen.
Men i år så kändes det helt annorlunda, det kändes på något sätt bättre och jag fick en helt annorlunda känsla under julaftonen. Även fast jag på sätt och vis tycker att det är överdrivet med all denna julklappshandling och att det ska vara sånt hysteri angående detta, varför måste man just köpa massvis med saker till varandra till själva julaftonen? Man kan ju faktiskt ge saker till varandra under året och visa sin uppskattning och kärlek till nära och kära närsomhelst och inte under en speciell dag.
Det tråkiga just nu är bara att Daniel verkligen hatar julen och tycker inte om någoting som har med julen att göra, blir lite smått jobbigt då om jag nu börjar " gilla " julen igen. Fast samtidigt är jag jag och han är han och man kan ju faktiskt tycka olika och känna olika. Och jag tvingar inte honom att fira jul heller, vem vet det kanske blir annat och ändringar i framtiden...
Och jag är väldigt lycklig över att Daniel följde med mig till Rånäs för att fira jul både hemma hos min pappa och mamma, det betyder mycket för mig.
 
I år var också första året som jag kände att jag faktiskt skulle vilja göra det man brukar göra inför julen, som att göra knäck, baka lussebullar och kanske pröva mig på att göra en Silltårta efter mammas recept. Kände mest sug inför bakningen än matlagningen, och jag har aldrig känt på detta vis. Om det nu är för att man har flyttat hemifrån och ingen annan gör det åt en eller att man känner sig tillräckligt vuxen för att göra det och göra rätt för sig inför julen.
Det där lät ju lite barnsligt kanske...
Jaja, jag kände i alla fall för att göra detta men det blev ingenting gjort tråkigt nog. Samtidigt så är det inget som säger att man bara får göra knäck till julen, men det är just det att jag inte hittar någon som helst inspiration att vara i köket. Jag vill baka och jag vill laga mat, men när det väl kommer till handling så " dör " jag och får ingenting gjort. Det känns väldigt tråkigt!
Kanske är just för att man inte har någon aptit?

Neråt

2012-12-26 klockan 16:18:05

 
Det går sakta men säkert neråt, på vågen alltså!
Det är väl den enda fördelen med att ha magproblem och att man vill gå ned i vikt, och nu när man knappt har aptit och knappt äter och orkar en barnportion så är det ju nästintill perfekt.
Bara hoppas det fortsätter ned till drömvikten!

Höjdhoppare?

2012-12-26 klockan 16:05:00

 
Igår lyckades Ammolite göra en av dem saker jag absolut inte vill att hon ska lära sig eller göra överhuvudtaget, hon hoppade över staketet och in i hagen bredvid. Visserligen skönare om hon hoppar in i en hage än att hon hoppar ut ifrån hagen och ut i det fria, men hon ska INTE hoppa staket alls!
Och jag vill såklart inte att hon ska lära sig att hoppa över staketet!
Jag vet inte riktigt vad som hände eftersom jag inte var med när det hände, men enligt Peter så hoppade hon över och eftersom att en häst kom lös vid utsläpp så vet jag inte om Ammolite blev rädd när den kom springandes eller om hon försökte hänga med den lösa hästen på insidan av staketet. Frågan om vad som hände kommer alltid att kvarstå, och jag vet faktiskt inte om Peter såg vad som egentligen hände...
När jag gick till hagen så var Ammolite tillbaka i den hagen hon skulle vara, såg också att hon hade tagit med sig halva staketet på tillbakavägen. Och där är det trästaket, och inte så bra ihopsatt enligt mig... Men mellan brädorna hade bara lossna från stolpen, men den översta brädan hade blivit knäckt och gått av.
Och jag är helt överlycklig att Ammolite klarade sig utan skador, hon kunde lika gärna ha blivit spetsad av brädan eller fått någon annan skråma. Men igenting, förutom att hon verkade lite skärrad över händelsen.
Vet ju som sagt inte riktigt alls vad som hände med tanke på att jag kom dit efter allting var " klart " och Peter inte såg själva händelsen.
Bara hoppas att hon lärde sig något och blev tillräckligt skrämd för att hon inte ska göra detta igen!
 
Får en känsla av att Ammolite kommer ruinera mig på staketmaterial senare i framtiden om hon fortsätter att hoppa och rymma. Men samtidigt så blir man ju väldigt imponerad av att hon, snart 6 månader, kan redan hoppa denna höjd. Warsteiner är en dressyrhäst, men det har visat sig att han ger väldigt bra hopphästar vilket jag i såna fall kan bevisa. Bara hoppas att hopptalangen fortsätter och att Ammolite tycker att det är kul, så kanske hon blir farlig ute på hoppbanorna. Då gäller det att jag själv kommer över min rädsla och vågar hoppa igen, var sak har sin tid...
Ammolite har inte gjort något nytt försök att hoppa över staketet, bra!

Morgondagen

2012-12-25 klockan 23:52:08

 
Hoppas på en lika bra dag imorgon...?
 
Godnatt!

God Jul

2012-12-25 klockan 23:41:54

 
God jul och god fortsättning önskar jag alla därute i den vida världen!
Och självklart till alla mina nära & kära!
 
( Gammal bild på mig! )

Ordning & reda

2012-12-22 klockan 18:10:42

 
I Torsdags så fick jag äntligen min delegering på jobbet för att kunna ge mediciner, nu kommer arbetet att gå så mycket lättare och jag ställer inte till med några problem. Allting kan flyta på utan att störa arbetes gång!
Det känns skönt, förstår inte riktigt bara varför det har varit så svårt att få till denna delegering och varför personen i fråga varit så svår... Och varför hörde hon inte av sig för, fast hon erkände ju sitt misstag!?
Så nu är jag back in the reality i medicinvärlden!
 
Under Fredagen så tillbringade jag några timmar i stallet under förmiddagen / dagen, och eftersom min häst är helt omusklad så känner jag att jag måste komma igång med henne nu. Eller jag måste komma igång med båda hästarna och sysselsätta, pyssla och underhålla dem mera. Och framförallt Kryssan måste komma igång med motionen, inte för att hon är fet utan för att röra på sig, få tillbaka musklerna och glädjen att vara häst. Så jag tänkte börja sakta men säkert som alltid och att promenera med Kryssan tycker jag är en bra start på en igångsättning, problemet är ju bara var jag ska gå? Det är metervis med snö överallt om det inte är ännu större snövallar dit man kan tänka sig att gå...
Men tänkte att om jag går över åkern så är jag snart ute på vägen och kan gå lite där med Kryssan till en början, bästa vägen i dagsläget. Sagt och gjort så började vi gå ner till åkern, och vi kom halvvägs på åkern sedan var jag helt slut att pulsa i denna meterhöga snö. Blev trampad av Kryssan 3 gånger till och med, och mitt knä började säga upp sig så det var bara till att vända hemåt igen. Typiskt!
En välförtjänt borstning och hö fick Kryssan, för duktig var hon ändå. Ammolite fick lite tid på stallgången hon med med lite borstning och lyfta frambenen utan tjafs.
Känns som att jag mer eller mindre sitter fast på gården, har ju dock ett ridhus att hålla till i. Men hur kul är det att dagligen gå därinne och jag vet även att Kryssan kommer bli pissless att vara inne i ridhuset dagligen, hon gillar det verkligen inte utan hon vill vara i naturen så mycket det går. Och jag måste nog hålla med henne om det, naturen är bra den!
Efter stalljobb, pulsa snö och jaga hästar så begav jag mig hemåt för att städa, vilket även det var väldigt välbehövligt! Men efter några timmar med städning och dagens pulsande så hade jag fruktansvärt ont i mina ben + knän, en sådan smärta som till och med gör att illamåendet kommer fram.
Med smärta så var jag ändå väldigt nöjd med dagen, och med massa mål i huvudet så försökte jag att somna utan värktabletter. Som inte gick, efter lite värktabletter och några minuter av verkan så somnade jag tillslut.
 
Som sagt, kom fram till lite mål och planering under gårkvällen...
Nu måste jag bara se till att hålla mig till planeringen och uppfylla målen!

Karusell?

2012-12-22 klockan 17:47:06

 
Lite rörigt är det just för tillfället...
Och jag försöker få ordning på allting, inte det lättaste alla gånger!
En sak i taget säger man ju, men ibland är frågan var börjar man och vilket kan man sluta med? Det är mycket man vill och mycket som stoppar, det blir inte riktigt som jag hade tänkt mig...
En dag löser det sig!

Cinderella

2012-12-22 klockan 17:36:00

 
Båtresan ja...
Efter en arbetsnatt, hyffsat lugn, så bar det av till stallet för att släppa ut mina hästar och fixa klart allting för dagen. När dem andra hade vaknat för att komma ut och släppa ut dem andra hästarna åkte jag hemåt för att väcka karln och sedan bege sig in i duschen.
Hade köpt ett par nya jeans och en skjorta dagen till ära, och för ovanlighetens skull så kände jag mig väldigt snygg och jag trivdes så enormt med dessa klädesplagg. Det är inte ofta jag faktiskt känner mig snygg i kläder och trivs så väl!
Bussen till Uppsala för att vänta in tåget till Stockholm, taxi till båten och sedan var vi där och båten stod och väntade på oss. Eftersom vädret inte var det bästa så stod båten kvar i hamn till ca kl 20.15 istället för att gunga iväg kl 18. Kvällen bjöd på buffé i form av julbord, eller rättare sagt min karln bjöd mig på julbord. Riktigt gott var det och som vanligt så blir man så fruktansvärt proppmätt, det där med att äta lugnt och njuta av maten vet vi inte riktigt vad det innebär för något.
Sedan var partyt igång, drickandet började tidigare under dagen och med en salongsberusning i kroppen så kunde kvällen börja. Tråkigt nog så kom jag inte riktigt till det stadiet där jag vågade att ta för mig på dansgolvet t ex...
Kände mig mest bara ivägen och värdelös!
Daniel därimot han körde järnet, drack som han hade vätskebrist och dansa som han hade sockerdricka i benen. Härligt att se honom så glad, dock tyckte jag väl att det blev lite för mycket dricka senare in på natten...
Ju mer klockan tickade på ju tröttare blev jag och jag märkte mer och mer att ett dygn utan sömn satte sina spår, och jag drack och drack. Men eftersom jag var så himla proppmätt och drickandet gjorde mig ännu mera proppmätt så blev jag inte så värst full faktiskt. Tråkigt, men samtidigt så slapp jag vara bakis dagen efter!
Och under kvällens gång så fick jag hela 4 st raggningspojkar på min hals, och 2 st verkade aldrig ge med sig och när dem till och med försökte göra så att jag blev sur på Daniel för att välja dem istället då fick det räcka.
Många säger att det där med att människor raggar ska man se positivt på, men jag har så svårt att se positivt på det... Jag känner mer att dem bara är ute efter en sak och jag känner mig mera utnyttjad.
Men eftersom jag har min underbara karl så kan jag avböja alla dessa och gå till honom istället, vilket känns så mycket bättre!
Gunga gjorde det såklart också, men inte så farligt hela tiden tack och lov. Det var mest när vi närma oss Mariehamn och när vi lämna, mellan det så var det lugnt och stilla.
 
Vad mer kan man säga om båtresan?!
Jag vet faktiskt inte, vi åt gott, drack oss glada, sov gott när det var dags för det, hade en trevlig " semester " och handla det som behövdes. Vad mer kan man säga?
Ett stort tack till min älskade man, du är bäst och guld är inte tillräckligt för att visa min uppskattning till dig!
 
( Inte nöjd med blogginlägget, men det får vara... )

Magproblem

2012-12-22 klockan 16:46:00

 
Bättre sent än aldrig!
Det där med att uppdatera om båtresan under morgondagen gick ju åt skogen och nästan en vecka senare får jag äntligen tiden att skriva ut mina ord. Det har varit en vecka med absolut ingen tid för datorn, har jobbat Tisdag och Onsdagnatt vilket har gjort att Tisdagen, Onsdagen och halva Torsdagen gick åt till att sova.
Arbetsnätterna gick bra, men mådde dessvärre inte alls bra...
Något knas med magen är det, och nu tror jag inte att det är magsjuka utan snarare i såna fall magkatarr eller magsår. Har haft så himla ont i magen och en svidande / brinnande känsla i magen. Svårt med aptiten och svårt att stå upprätt, fick även jordens värsta mensvärk under Tisdagsnatten vilket gjorde arbetsnatten till ett helvete. Hade så fruktansvärt ont och proppa i mig tabletter efter tabletter och inget hjälpte.
Lite orolig blir man ju när det är magen som strular, man har så mycket inne i magen som kan vara problemet. Nu verkar det som att det börjar lägga sig och aptiten börjar återvända, men det är inte fit for fight ännu. Ibland så hugger det till, svider till och bränner i magen...
 
Apropå magar så har jag en mager häst, Kryssan är bara skinn och ben! Har åter igen varit lite slarvig och bara låtit mina hästar gå in och ut till hagen dagligen och jag har ju såklart kollat till mina hästar men inte mer än att kolla ben och att hästarna är hela och pigga. Detta är för mig en nackdel att ha dem på utebox, jag blir lat då man inte tar av eller byter täcken. Och för det mesta är stallgången upptagen eller att det är livat i stallet när jag skulle vlija vara där...
För 3 dagar sedan plockade jag in Kryssan på stallgången och plocka av henne täckena och fick en chock!
Jag skäms nästan för att jag har varit så ouppmärksam och inte kollat på min häst lite oftare under täckena...
Fy på mig och bättring måste skes, om inte annat så måste jag göra något åt min stackars häst. Gången innan jag plockade av täckena så hade hon rasat och börjat tappa muskler. Nu är det värre och hon är mager, hon har dock lite bukmage men inte mycket till fett på kroppen eller något som kallas för hull. Alla muskler är även borta dem, hennes rumpa är trekantig och hela Kryssan ser så liten ut med tanke på att halva kroppen är borta.
Det känns hemskt!
Så nu måste jag hitta en lösning för detta, såhär kan det inte fortsätta. Jag måste få upp henne i hull och få lite muskler genast!!! Så frågan är det hur jag ska lösa det?
Idag upptäckte jag även att Kryssan stod och åt avföring vilket ofta betyder proteinbrist, så även det måste jag ta tag i. Hon står ju på Groov 125 nu och efter lite snack genom Facebook så leder det nog till att jag ska ge Lucern alternativt bara ge henne Lucern och sedan pröva att byta från korn till havre.
Denna vetenskap om foder...
Vet ju att Lucern faktiskt ger resultat och Kryssan stod på det tidigare när hon var som magrast under hennes sjukdomstid... Så efter jul får det nog allt bli en tripp till Granngården för att köpa och byta foder för Kryssans del. Måste även ta ett snack med Jenny och höja upp högivan till Kryssan och Ammolite, Ammolite äter ju faktiskt mer och mer hö av mamma nu vilket gör några kilobortfall för Kryssans del som verkligen behövs för Kryssans del i dagsläget och om inte mera just nu.
Ammolite är dock väldigt fin i hullet!
 
Hmmm, båtresan var det ja...
Återkommer i ett nytt inlägg, tror det blir bäst så och minst rörigt!

Dröm sött!

2012-12-17 klockan 22:31:32

 
Dags att slå igen butiken!
Uppdatering om båtresan kommer imorgon!
Orkar inte sitta här längre och ryggen värker...
Ni måste ju ha lite spännande läsning imorgon också ju!
 
Godnatt!

Sjuk?

2012-12-17 klockan 22:20:51

 
Magsjuk idag?!
Jag vet faktiskt inte riktigt, men " frisk " har jag inte varit så mycket kan jag säga. Och det är inte att jag är bakis efter båtenresan, då jag aldrig spyr när jag är bakis.
Varit helt orkeslös idag och fått sprungit på toaletten, behöver inte gå in på detaljer men det kom endast från bakvägen. Sovit nästan hela dagen och fick be om hjälp att ta ut mina hästar då jag absolut inte vågade och orkade gå till stallet. Under kvällen så traskade jag sakta men säkert till stallet och gjorde det jag skulle, Jenny var snäll och hade redan börjat med kraftfodret och hjälpte mig med vattnet. Och någon måste ha varit snäll och mocka halva min box, vem? Men det var väldigt rent på första halvan så jag misstänker att någon måste ha börjat mocka, stort tack till den en dag som denna!
Även om det var jobbigt och ansträngande att mocka så var det väldigt skönt att komma ut och röra lite på sig, så nu efteråt så var det värt att gå dit och inte be om hjälp.
Käkade en smörgås vid 14 - tiden och har precis ätit en tallrik med risgrynsgröt, dagens måltid det och jag verkar få behålla allting också...
Något skit är det, och jag hoppas att det är bättre till imorgon. Jobbar imorgon och vill gärna jobba och inte ringa mig sjuk nu, vill ha alla timmar jag kan få ihop.
Sängdags igen då kanske!?

Sparkad!

2012-12-17 klockan 21:17:22

 
Och inte nog med att Ammolite rymmer denna kväll så lyckas även Kryssan sparka mig på låret, det kommer bli ett fint blåmärke!
Kryssan var nog lite ouppmärksam och trodde det var Ammolite som var vid hennes sida och eftersom hon stod och åt sitt kraftfoder så blev hon förbannand och sparka, men i själva verket var det jag som bytte täcke på henne och fick ta smällen...
Älskar verkligen mina hästar ikväll!

Rymningsbenägen

2012-12-17 klockan 21:12:55

 
Hon har gjort det igen!!!
Andra gången denna vecka Ammolite är på fel sida av staketet och inte nog med att hon var på fel sida av staketet så var hon även ute på åkern och sprang runt idag. Och det värsta av allt är att det verkar som att Kryssan skiter fullständigt i om Ammolite rymmer ur hagen och springer iväg. För inte verkar hon så orolig om hon står vid grinden och väntar på att få komma in?!
Jenny hade precis lyckats få in Ammolite i hagen igen när jag kom till stallet och gett dem hö så dem stanna i hagen, så det var bara till att mocka så jag kunde ta in hästarna innan dem åt upp. Inte vågar man ha dem i hagen när man inte vet hur staketet ser ut...
Jävla skit, jag har fått en rymningsbenägen häst...
Fan!!!
Ammolite har väl antagligen kommit på nu att det inte finns någon el i staketen så då tar hon sin chans när mamma inte är så speciellt rolig att umgås med hela dagarna. Imorgon blir det utegång på ridbanan och så får vi se hur vi löser med resten, men antagligen så skulle det vara bra om Ammolite får komma till ett gäng med lite mera lekfulla hästar...
Och nog är det nog dags för att skilja av hästarna nu, det är nog på tiden...
 
Fast det bästa av allt var att Ammolite var hur lugn som helst vid insläppet, hon gick snällt bredvid / bakom mig och gjorde inte ens ett försök till något utan gick raka vägen till boxen. Tror att det var lite jobbigt att pulsa så mycket snö!
Får hjälp nu vid utsläpp och insläpp då det är mindre roligt att gå med 2 hästar och speciellt när Ammolite börjar testa och bråka med mig. Går ju helt klart mycket enklare när man bara har Ammolite att koncentrera sig på, och faktiskt så går det mycket bättre. Så nog går det nog att lära denna häst någonting bra också!

Jul 2012

2012-12-17 klockan 20:56:25

 
Då är alla julklappar köpta och hemklickade för i år!
Hoppas alla blir nöjda, men tanken som räknas!

Rymling?

2012-12-13 klockan 21:36:14

 
Jag ska aldrig mer säga att mina hästar INTE rymmer!
Jag sa det idag...
Ikväll har jag fått trasslat ut Ammolite ur elstängslet efter att hon på något sätt lyckats komma ut på fel sida av hagen, och när jag då kom för att ta in hästarna och hon i ett desperat försök att ta sig in i hagen igen fastnade hon bland alla trådar och vajern. Stackarn...
Tur på sätt och vis att det inte var ström i trådarna...
Och tur är det även att Ammolite inte riktigt kan skilja sig ifrån mamma, så hon höll sig på utsidan av staketet bara. Frågan är hur länge hon har stått där, var ganska upptrampat i snön.
Tack och lov så klarade hon sig utan köttsår och hon står på alla benen, så inga skador skedda förutom att morgondagen börjar med att laga staket.
Ammolite

Minne

2012-12-13 klockan 18:51:27

 
 
Snygg häst, synd bara att flugtäcket förstör bilden...

Ensamvarg

2012-12-13 klockan 17:51:00

 
Idag gjorde jag en chansning när jag var i stallet och slog 2 flugor i en smäll typ...
Jag gick till hagen och fångade in Ammolite eller fångade in låter så dramatiskt. Ammolite kom så snällt och stoppa huvudet mer eller mindre i grimman, dock är det en maktkamp om vem som äger grimslaftet... Vi gick sedan lugnt ut ur hagen och in på ridbanan som ligger intill hagen. Släppte Ammolite lös på ridbanan alldeles ensam och gick tillbaka till Kryssan för att ge henne sin lunchkraft.
Ammolite blev gladare än gladast över att få vara ensam på ridbanan och springa i den djupa snön, och hon sprang inte för att hon var ensam och orolig utan för att hon faktiskt tyckte att det var så himla roligt.
Trygg häst det där som kan gå helt ensam på ridbanan och springa av sig lite energi, visserligen stod mamma tätt intill men Ammolite brydde sig inte ens om sin mamma. Okej en gång tittade hon upp när Kryssan gnägga, men annars så hade hon fullt upp med att leka i snön.
Mamma Kryssan kunde i lugn och ro äta sitt kraftfoder och det gick hur bra som helst att äta ur hinken idag när hon inte hade en ättrig unge runt omkring sig som kommer och vill sno maten.
 
Känner mig så nöjd och stolt, trodde ju inte riktigt att det skulle gå såhär lugnt till. Då vet man att man faktiskt kan ta Ammolite ur hagen och hålla på med henne själv inne på ridbanan, positivt!

Tjockis?

2012-12-13 klockan 17:23:31

 
Dilemmat är...
Jag är en person men ganska så dåligt självförtroende och en person som aldrig riktigt har gillat sig själv. Jag gillar inte mig som person och jag gillar inte min kropp och hur jag ser ut... Har alltid sett mig själv som en fet person, vilket såklart många gånger drar ner en i skiten.
För några år sedan så vägde jag alldeles för mycket och jag skojar inte om jag låg på ett 3 - siffrigt nummer, jag hatade mig själv rent ut sagt!
Och jag vet inte riktigt vad som hände, men något hände och jag började må riktigt psykiskt dåligt. Vilket gjorde att jag mer eller mindre sluta äta och levde i en ständig stress, jag ville bli bekräftad på alla punkter och tog åt mig och hjälpte till alldeles för mycket och antagligen mer än vad jag klarade av just då. Jag tog mig igenom det och blev en starkare person, men att plugga på gymnasiet, jobba och ha 3 hästar med allt vad det innebär varje dag var ett hårt liv. Men jag klarade det!
Och genom det så gick jag faktiskt ner i vikt, och det var inte så lite heller utan mer eller mindre 40 kg! Och idag kan jag se det som riktigt bra kämpat, även fast det kanske inte var rätt väg att gå ner i vikt på. Men jag gjorde det, och det gick väl så långt så att till och med människor kalla mig för " anorexiafall ".
Jag gick från storlek 48 i jeans till storlek 38... Helt otroligt!
Jag kände mig otroligt nöjd och låg då på en vikt på 63 kg, en vikt jag känner mig ganska så nöjd med och skulle mer än gärna vilja ligga kvar där än idag.
Och nu kommer vi till dilemmat!
Just idag känner jag på sätt och vis att jag är nöjd med min kropp, men så fort jag ser den på bild eller min egen spegelbild så skäms jag. Jag hatar mitt jag! IGEN!!!
Vet inte vilken vikt jag riktigt låg på när jag träffade min Daniel, men jag kunde iaf ha mina storlek 38 jeans... Min svärmor sa väldigt ofta att jag var så smal och gödde mig med mat / efterrätt när vi sågs över en middag / fika. Och ja man pratar ju om kärlekskilon, men frågan är om allt detta är kärlekskilon?
Jag har lätt för att lägga på mig och framförallt på låren, rumpa, höften och brösten. Och när man är nykär så blir det lätt att det blir lite för mycket gott många gånger och man skämmer bort varandra med både det ena och det andra. Samtidigt så har vi ju inte direkt ätit onyttigt heller, vi lagar ju väldigt ofta maten nuförtiden vilket jag inte gjorde innan jag träffade Daniel. Det är även Daniel som " lärt " mig att äta frukost varje dag och att även lunchen nästan kommer in varje dag.
Vi har nu varit tillsammans i snart 1,5 år och jag kan inte ha mina jeans i storlek 38 längre. Har faktiskt ett par jeans i storlek 44 kvar... Jag kan knappt ha dem heller utan att fläsket väller över!
I Måndags så var jag till Uppsala, kikade in på KappAhl. Slutade med att jag kom ut med ett par jeans till mig själv... I storlek 46!!!
Det känns inte riktigt okej faktiskt... Samtidigt som jag ändå gillar min kropp på något sätt, jag är lycklig fast samtidigt olycklig. Jag hatar mitt jag igen!
Från att vara stor till att bli liten så byttes en hel garderob, måste jag byta garderob nu igen?
Nej, det får inte hända!
Men jag kör fortfarande på den teorin att det kommer att sjunka när jag kommer igång med ridningen på Kryssan, det är faktiskt en stor motion som saknas i min vardag från ca 1,5 år tillbaka. Och det handlar inte om att jag träffade Daniel och la ridningen på hyllan, utan att jag bestämde mig för att betäcka Kryssan och Kryssan blev dräktig och tillät mig inte att rida och den lilla tömkörningen som vi gjorde var inte nog för min kropp. Så det blir nog bättre, eller jag ska se till att det blir bättre. Såhär får det inte fortsätta!
Jag tror att det som gör att jag gillar min kropp helt plötsligt är att Daniel älskar mig för den jag är och ser ut, vilket kanske har gjort att jag har börjat gilla mig själv. Trodde ju aldrig att någon skulle älska mig på detta sätt när jag såg ut som jag gjorde eller gör idag...
 
Det är inte lätt att leva här i världen...

...

2012-12-12 klockan 23:00:53

 
Och så har jag ett dilemma...

Ur funktion?

2012-12-12 klockan 22:58:59

 
Så typiskt...
Nu när jag väl har tiden och orden bara snurrar runt i huvudet, då funkar inte resterande delar av kroppen. Bloggtorka i fingrarna?
Riktigt irriterande måste jag faktiskt säga, det finns så mycket att skriva om och texterna ligger där i huvudet redo för att komma ut i meningar i cybervärlden. Men det går inte...
Sängläge!

Alone

2012-12-12 klockan 21:28:54

 
Då blev man lämnad ikväll igen...
Egentid?

Fodergiva

2012-12-12 klockan 19:54:27

 
Jag har ett problem, eller frågan är om det är ett problem eller bara otur? Fast det är nog ändå ett problem... Kryssan får nu eller har fått sedan en tid tillbaka kraftfoder 3 ggr / dag eftersom hon är digivande och måste då ha rätt stora mängder mat varje dag + att hon har tappat väldigt mycket hull och med tanke på mängden så kan en häst inte ta upp all näring i maten genom att bara få det uppdelat på 2 tillfällen / dag.
Så snälla Jenny hjälper mig att ge Kryssan lunchkraft tillsammans med lunchhöt, dem dagar jag inte är i stallet och kan sköta detta själv.
Hade ingen bra hink att servera Kryssan fodret i så har fram tills igår gett henne kraftfodret på höt, vilket funkar alldeles utmärkt för Kryssans del. Men innan snön kom så kändes det inge vidare att ge henne kraftfodret på marken då hon kan få i sig alldeles för mycket lera eller att maten kastas bort genom att försvinna i leran. Nu är det ju snö ute och det är inte alls lika problematiskt att fodra Kryssan på backen, men när jag ändå var i Uppsala i Måndags och kikade in på Hööks så passade jag på att köpa en foderhink i bra material som klarar kyla och hårda tag.
Ett perfekt köp tycker jag!
Nu kommer vi till problemet... Kryssan äter inte ur hinken, eller äter gör hon faktiskt men så fort Ammolite kommer och vill ta en smakbit så ger Kryssan med sig och går därifrån och låter Ammolite äta allting istället. Inte alls bra med tanke på att det är Kryssan som behöver fodret allra mest och lite tokigt är det att Ammolite får den chansen att äta och att inte Kryssan säger ifrån. Hon har alltid gjort det förr i alla andra hagar med hästsällskap, man behöver inte oroa sig för att Kryssan inte ska få äta sin mat då hon är väldigt vaktande på sin mat och ingen annan får komma i närheten. Men nu är det ombytta roller?
Frågan är ju varför Kryssan låter Ammolite äta?
Orkar hon inte med att diskutera med skitungen?
Ammolite är ju väldigt envis och ger sig verkligen inte i första taget, vilket säkert kommer bli ett stort jobb för mig i framtiden... Kul!?
Men att Kryssan inte väljer att diskutera med sin unge känns lite läskigt faktiskt, det kanske verkligen är dags att skilja av hästarna nu. Känslan jag får är att fortsätter det så här så kommer Kryssan bara må sämre och sämre...

Kissebebis

2012-12-11 klockan 23:00:19

 
Det är något speciellt med att sitta och titta på när kattungar leker, man kan sitta i timmar och bara titta på dem. Det sprider på något sätt glädje och samtidigt är det rogivande.
Och så är dem ju bara för söta när dem far fram överallt!
Sixten han är riktigt uttittad han!

Laptop

2012-12-11 klockan 16:49:43

 
Dags för en ny?
Jag tror att det snart börjar bli dags för en ny dator, eller det har jag trott länge men när saker och ting fungerar så känns det ju bra onödigt att slänga ut en massa pengar på en ny. Problemet är väl att när den väl går sönder så sitter man här utan dator och utan pengar till att köpa en ny dator.
Man blir helt låst helt plötsligt!
Min dator har ju några år på nacken, glömmer hela tiden bort vilket år jag köpte denna tekniksak men jag kan nog allt säga med sanning att man nu måste räkna åren med 2 händer...
Men det börjar snart närma sig och jag tror inte det blev bättre av att Sixten försökte sig på att Facebooka, datorn ramla ner i golvet! Trodde det var kört då, men den startade så fint så och allting fungerar som vanligt. Den har dock börjat stänga av sig, rätt som det är är den avstängd. Det säger klick, inte ens det så är det en svart skärm och datorn är död.
Men som vanligt är ekonomin toppen, så en dator måste man spara till.

Dåtid

2012-12-11 klockan 16:37:43

 
Jag är tillbaka?
Tänkte försöka ta bort den envisa bloggtorkan som har härjat sista tiden, och jag kan hålla med om att inte jag heller gillar denna torka. Men när tiden inte finns till så är det något som måste drabbas, tråkigt nog!
Förra helgen så blev det en tripp till Rimbo för att besöka Veronica och låna hennes soffa, på Lördagen var det dags att bege sig till efterlängtade Globen och den årliga hästshowen. Och för första gången så beställde jag, eller rättare sagt Veronica beställde, en heldagsbiljett. Det var en upplevelse att vara där hela dagen och inte känna någon stress att man ska hinna med att både kolla på showen och shoppa, eller att stressa in tidigare för att shoppa. I år hade dem flyttat mässan till ett större utrymme och att det då fick plats flera utställare, trevligt men jag kan ju inte direkt påstå att det blev något större för oss besökare. Minst lika trångt, minst lika mycket människor och minst lika jobbigt som alla andra år. Så vad var grejen med att flytta allting?!
Och jag måste faktiskt ge mig själv en eloge, hade för mycket pengar med mig men jag lyckades att hålla mig i skinnet och bara köpa några prylar som egentligen inte var behövliga men att jag ville ha dem. Man måste få unna sig saker ibland också faktiskt!
Vi hade dock världens tråkigaste publik framför oss, stela, tråkiga och tittade ut oss. Hallå, det är en hästshow och om man inte visste det sedan tidigare så är det ett väldans liv på publiken på läktarna under dessa shower. Det är ju det som är själva grejen mer eller mindre, men vi ville ha roligt för våra pengar så vi körde på med buller och klapp.
En trevlig dag!
 
Besökte julmarknaden i Alunda under Söndagen och träffade på några bekanta, men jag vet inte riktigt om det var någon julmarknad att hurra för... På kvällen gick jag och Daniel på bio och såg Bond 007 - Skyfall, helt okej film faktiskt.
I veckan som varit har jag jobbat 3 nätter, hade 2 nätter på schema men fick en natt till då snöovädret ställde till det för många ute i landet. Bara plus för min del! Var nätt och jämt att jag själv kom till jobbet. Även Daniel har jobbat dag och natt med snöplogning.
Det är väl egentligen inte så mycket mera speciellt som har hänt, det vardagliga som att fixa hästarna och hjälpa till med dem andra stallsysslorna. Gillar att hjälpa till och hjälper gärna och speciellt när jag vet att det verkligen uppskattas av personen i fråga. Sedan har jag ju faktiskt ett hem som har sina sysslor som måste skötas och som tar sin tid. Tror dock att dammsugaren har gått i idé...
Just nu känns det som att allting tar så mycket längre tid bara för att det är snö ute och vissa dagar är det riktigt kallt ute i vårat lilla land. Men det är bara att kämpa på!
 
Kryssan mår bra, hon har fått en ordentlig vila och jag säger hela tiden att jag ska komma igång med henne men kommer aldrig igång på allvar. Men samtidigt känner jag att det är ingen stress att komma igång just nu när vädret är som det är och vissa dagar är det alldeles för kallt för att motioneras. Så jag antar att vi sakta men säkert kommer igång inom snar framtid, blir också lite lättare när Ammolite får egen box och man kan hålla på med hästarna på ett helt annat sätt. Dock är Kryssan just nu väldigt smal / mager och ser väldigt eländig ut i kroppen, glansig päls men just inget hull eller muskler på kroppen. Fast jag tror faktiskt Kryssan vill komma igång nu och få göra något annat än att passa sin unge hela dagarna. Väntar på att en kompis till Jenny kan kolla på Kryssans öga, eller rättare sagt tårkanalen... Antagligen har den växt igen helt nu och då finns det ingenting man kan göra åt det, synd bara att jag inte riktigt har tagit tag i det där och att det ska ha gått så pass långt att Kryssan ska behöva lida för det. Inte alltid lätt att vara djurägare!
Ammolite växer och blir djävligare! Senaste 2 veckorna så har det inte funnits möjlighet för hästarna att besöka ridhuset och det har märkts ganska ordentligt på Ammolite, speciellt till och från hagen då hon mer eller mindre hoppar sig fram eller står på bakbenen. Dum sak hon har börjat med, så fort hon inte får som hon vill så ställer man sig på bakbenen... Och det värsta av allt är att hon är så himla stark att en annan inte orkar med när hon drar iväg med sin vilja, positivt är det att jag har 2 st knutar på mitt grimskaft som hjälper mig lite men hur roligt är det med snö under fötterna och en unghäst som drar iväg!?
Så Ammolite har legat lite på minussidan hos mig dem senaste dagarna, men igår fick dem äntligen besöka ridhuset och Ammolite visade det verkligen med glädje att vara inom dessa 4 väggar. Jag tog skydd och galningen själv var mer i luften än på marken, kul hade både hon och jag.
Det börjar snart lida mot sitt slut med mammatiden, det börjar bli dags att skilja av och Jenny och jag kollade ut helgen efter nyår och det är väl typ spikat att det blir den helgen. Lite orolig är jag, men som sagt det är dags och jag tror båda hästarna kommer må bra av detta även om det blir jobbigt första tiden för alla parter.
 
Och lilla Sixten har äntligen kommit på att flytten till Alunda var nog inte så dum, han är ju hur go som helst!!! Visst det är inte Sibelle och ersätter inte saknaden av henne, men han är en glädjeprick i det hela. Och jag kan ju ärligt säga att han har fått heta Sibelle många gånger...
Fast han är ju väldigt rädd av sig och väldigt försiktig, det går bra när jag och Daniel kommer hem men så fort någon annan kommer så springer han och gömmer sig. Och när Alicia kom så gick det ju sådär... Stressar man fram eller höjer rösten så springer han med svansen mellan benen. Med Sixten så är det han som måste komma till personen och det är han som måste acceptera närhet och kärlek innan man själv kan visa den för honom. Han är väldigt speciell, men med ett hjärta av guld.
Han älskar att sova med oss i sängen och sover hela nätterna med oss, i fotänden och det är där han håller sig fast. Annars är han en helt vanlig kattunge och leker med allt, springer som en dåre och testar allting. En av Sibelles gamla råttor har blivit hans favorit och man kan ju ibland tro att han är en hund, han har bitit av nosen och 3 tassar på råttan...
 
Ja men nu har ni väl koll på läget!?
Det har inte jag...
Kommentar på det?

Envishet

2012-12-10 klockan 22:23:52

 
Ammolite ligger nu på plussidan igen!

Yr?

2012-12-10 klockan 22:22:01

 
Virr varr i mitt huvud...
Snurrigt!
Ingen koll på någonting just nu...
Är glad om något blir rätt gjort...

Vinter

2012-12-09 klockan 18:18:56

 
En lång och riktigt kall dag idag!
Och man vill gärna inte gå ut...
Men ett måste när man har häst, då är det bara att gå ut och inget att diskutera!
Livet är bra hårt många gånger men hästarna har jag ju valt själv också.
Så jag har alltså valt att gå ut i alla väder.
 
Därför jag sällan klagar...

Snabbis

2012-12-07 klockan 18:04:00

 
Halloj!!!
Det var allt för länge sedan...
 
Ge mig mera tid så jag kan vara med er också eller varför inte se till att få igång funktionen med sms - bloggning igen! Varit en fullproppad vecka, men nu ser det ut som att tiden stannar upp lite.
Kanske får tiden till ett inlägg eller två, men inte idag heller.
Blir en snabbvända idag...

RSS 2.0