Planering 2013

2013-01-29 klockan 21:59:01

 
Jag är beroende av en kalender...
Till och med hästarna har en varsin kalender.
Och för tillfället är det lite småjobbigt att jag inte har köpt mig en ny kalender för 2013 och när det dessutom snart har gått en hel månad utan kalender. Inte bra!
Men nu har jag hittat den jag vill ha! Kärlek vid första ögonkastet!
Dock sved det lite när jag såg att den kostade hela 169 kr, kollade vidare på andra kalendrar men hittade ingen som föll mig i smaken. Och när jag väl hittade en som kunde funka såg jag att den kostade 139 kr, då känner jag att jag faktiskt kan lägga 30 kr extra för att betala för en kalender jag verkligen vill ha istället för att snåla och ta den jag kan tänka mig när den känns dyrare på grund av att jag inte vill ha den och i såna fall köper den i nödfall.
Är det rätt att tänka så?
Jag funderar fortfarande...

Elstängsel

2013-01-29 klockan 18:33:54

 
Ha, nu är det som det ska!
Har lyckats låna en stängselprovare, eller vad det nu heter / kallas för, en sådan man kollar om det är el i stängslet eller inte. Så idag tog jag mig en liten promenad runt staketen med prövaren, och jag fick det svar jag ville... Elen funkar igen!!! Även om det är lite svagare på vissa ställen, men elen går runt i alla hagarna.
Och Ammolite gick längst med staketet på förmiddagen, men hon gjorde inte så mycket mera än att bara gå längst med det och fundera. Senare på dagen stod hon vid staketet igen och funderade, efter en stund stoppa hon ut huvudet genom trådarna och ingen reaktion. In med huvudet igen och antagligen så la hon mulen eller huvudet imot tråden för en stöt fick hon med tanke på att hon skaka på huvudet på detta sätt. Men inte så mycket mera reaktion på det dessvärre... Det bästa var att hon lämnade staketet då och jag hoppas att hon lärde sig något och låter bli staketet nu och stannar i hagen såklart.
Fortsättning följer!

Vilodag

2013-01-29 klockan 18:22:00

 
Idag blev det en planerad vilodag för Kryssan!
Efter 4 dagars arbete tycker jag att hon förtjänar 1 dag vila, kan ju inte köra stenhårt med henne nu i början även om arbetet kanske är av den lättare typen. Men för en omusklad häst är arbetet tillräckligt krävande, måste ju tänka på musklerna också.
Skynda långsamt...
Så idag har Kryssan tillbringat hela dagen ute i hagen med höbalen!

Uppladdning

2013-01-29 klockan 18:17:25

 
Idag är jag tom...
Jag är off..
Känslan går inte att beskriva, men har någon slagit på av - knappen?
Men jag antar att vissa dagar ska vara såhär bara, det händer ju till och från så det är ju inget nytt. Och nästa dag så kan energin sprudla i hela kroppen och man vet inte i vilket hörn man ska lägga sin energi på. Varför kan det inte vara mera lagom, lika mycket energi varje dag?
Det kanske blir tråkigt det med i längden att alltid vara alert!?
Jag får helt enkelt nöja mig med pigga och trötta dagar, men en energikick är alltid trevligt!

Amazing Ammolite

2013-01-28 klockan 18:33:20

 
1 månad har gått...
Och idag blir Ammolite 7 månader gammal!
Hon blir större och större...
 
 

Betalt!

2013-01-28 klockan 17:21:00

 
Räkningarna betalda...
Det var bra länge sedan man hade några kronor kvar på kontot efter alla dragningar, men pengarna räcker inte långt i dagsläget ändå...
Dock skönt att slippa känna sig helfattig direkt!
Kanske man kan unna sig något? Samtidigt så vill jag spara pengar till att unna mig mera, svårt att spara också när vardagen ständigt biter i plånboken.

Snart ryttare?

2013-01-28 klockan 16:56:00

 
Ja, då är vi igång mer eller mindre... En bra början iaf!
Jag menar såklart Kryssans igångsättning, och det känns så bra att vara igång och jag känner mig verkligen taggad och engagerad.
Men skynda långsamt...!
Och Kryssan är minst lika taggad och engagerad, hon har blivit sitt vanliga jag igen! Under gårdagen så hade hon myror i hela kroppen och såg spöken överallt, sådär som Kryssan kan vara många gånger. Hon är en mycket gladare häst igen och glänser av glädje, vilket såklart gör det roligare att hålla på med henne när man vet att hon blir gladare och mår bättre av min ompyssling.
Men vi håller oss till skritten än och min tanke är att vi håller oss kvar i skritten minst 1 månad innan vi börjar med traven, och såklart jobbar jag henne från marken tillsvidare tills jag känner att jag vågar lägga min tyngd på hennes rygg. Fast jag har ju tyckt att hon har varit så mager, omusklad och sett så eländig ut sista månaderna, och det har hon faktiskt varit också. Men nu börjar det hända lite saker med Kryssan... Hon har börjat lägga på sig några kilon och när Jenny tittade på henne för några dagar sedan så sa hon att lite muskler på denna kropp så kommer hon inte att uppfattas som så mager som ögat ser det nu. Och det kändes skönt att höra att det inte är så illa längre som det har varit och att det går åt rätt håll, och att det lilla arbetet vi gör nu redan börjar göra lite nytta på Kryssan. Men hon är ingen häst som trivs med att stå i hagen hela dagarna, hon är en arbetsnarkoman och kräver kärlek av sin ägare. Och det är inte mer än rätt!
 
Så för att komma på rätt spår igen så blev det:
Söndag: Tömkörning i ridhuset med fokus på volter i olika storlekar och att få böjningen igenom i båda varven. Mycket halter blev det också och lite öppna på den öppna delen av volten, det var jobbigt tyckte Kryssan. Men jag tror inte riktigt hon förstod vad jag ville, hon har kunnat gjort det tidigare i tömmarna men det var ju ett tag sedan. Men som sagt, nu ska vi komma tillbaka!
Blev ett ganska så intensivt arbete för Kryssan i ridhuset och med tanke på att Kryssan var relativt taggad och hade spöken på ena långsidan så blev hon snabbt lite trött. Och eftersom dagshumöret var som det var så valde jag att jobba intensivt under en kortare stund för att sedan ge upp för dagen.
Tömkörning i ca 25 min!
Måndag: Longering ute i sommarhagen på en plan fläck, tanken var att hon skulle få pulsa i snön och jag hade ju inte riktigt med i planen att det skulle vara extrem kramsnö när hon skulle pulsa. Så det fick helt enkelt bli lite intensivt under en kortare stund idag igen, med tanke på den tunga snön och omusklade Kryssan. Longering i skritt med inspänning, jobba med mycket halter och tempoväxlingar i skritten. Och för att komma till den plana fläcken så blev det en promenad i skogen och sedan gick vi en kort vända på vägen för att hon skulle få trampa på utan att pulsa i tungsnö. Mjuk och fin i formen och jobbade igenom böjningen. Taggad och framåtdrivande häst!
Longering i ca 30 min!
 
Så just nu känner jag mig otroligt nöjd med att det går åt rätt håll och att jag har den känslan jag har, och att jag tror på mig själv och att viljan hjälper mig på vägen.
Jag ska klara detta!

Lever igen!

2013-01-28 klockan 16:10:28

 
Min Kryssan är tillbaka, myror i hela kroppen och spöken överallt!

...

2013-01-26 klockan 21:29:22

 
Det är något som inte stämmer här...

Rymling!

2013-01-26 klockan 19:04:39

 
Just nu ligger Ammolite väldigt mycket på minus igen, fast är det hennes fel egentligen?!
Den senaste veckan har Ammolite gått ensam några timmar varje dag på ridbanan och oftast från mitt på dagen till insläppet. Hon går där dels för att vänja sig ifrån tuttandet lite och dels för att hon rymmer ur dem andra hagarna då elen krånglar och vill inte riktigt funka som vi vill.Tidigare i veckan ängnade jag och Jenny några timmar till att gå runt ena hagen och kolla staketet och laga det som var trasigt, men inte fungerade elen bättre för det... Så vi står fortfarande på ruta 1...
Det har funkat väldigt bra att ha Ammolite på ridbanan, hon är väldigt lugn och verkar trivas bra där.
Tills idag, Jenny ringde för en liten stund sedan och berättade att Ammolite nu har rymt från ridbanan och dessutom 2 ggr!!!
Hur lyckas hon? Har hon hoppat?
Sedan är ju stora frågan, inte för att snacka skit eller anklaga någon men Jenny har 2 st tjejer som bor hemma hos henne och då Jenny har varit borta under dagen så kom det nu också fram som jag fatta det som så var grinden öppen på något sätt... Och jag vet att jag kollade grinden när jag gick därifrån, det är prio 1 innan jag lämnar hästarna att se till att grinden är stängd ordentligt. Så frågan är då, är det någon av dem?
Fast samtidigt så kan jag nog ändå förstå Ammolite om hon rymmer därifrån för att hon just går själv och ingen att roa sig med och ingenting i hagen heller att roa sig med. Det är det visserligen inte i hagarna heller, där finns det hö att äta, mamma och 2 st herrar som är spralliga av sig men kanske för vuxna för barnlek och inte vill leka med lilla Ammolite. Och samtidigt så är Ammolite en mycket modig och kaxig liten brud som mer än gärna vill utforska allting i denna värld, så att hon går utanför staketet är inget konstigt för henne utan mera spännande.
 
Så egentligen, vems fel är det?
Man kanske inte ska lägga skulden på Ammolite ändå?
Men jag börjar bli less på detta, vill kunna ställa in min häst i hagen och kunna gå därifrån och känna mig lugn att hästen står kvar i hagen när jag kommer igen, och inte gå och ständigt vara orolig och ha ont i magen för att fundera över när hon rymmer igen. Vill verkligen få elen att funka igen och gärna så att den funkar mer än perfekt så att Ammolite får respekt för staketen igen och mer än gärna håller sig inne i hagen.
Är ju inte mitt jobb att fixa staketen, men känns som att jag mer än gärna gör det så att det blir gjort och att jag kan gå hem och känna mig lugn igen. Tycker ju faktiskt att det är ganska så kul att fixa med staket och jag kan ju en del, men roligast är ju när det funkar på en gång.

Motion

2013-01-26 klockan 16:23:00

 
Effektiv Lördag i stallet!
Dagen började med en uteritt med Jenny och ett gäng från stallet, och eftersom jag är i det läget jag är i gällande Kryssan så fick jag rida Errol istället. Eller jag funderade på att ta Kryssan ändå, men så gav Jenny förslaget att ta Errol istället då hon tyckte att jag skulle hålla mig till min plan med Kryssans igångsättning. Så Jenny bestämde åt mig, kan behöva någon som bestämmer åt mig ibland då jag annars bara velar fram och tillbaka och inte alls kommer fram till något vettigt eller något svar.
Uteritten bestod av bara skritt så inget race blev det, men en avåkning och pigga hästar bjöd ritten på. Skönt att komma ut, tråkigt nog så verkade vi ha valt den sämsta dagen gällande väder då det blåste ganska mycket och dessutom snöa. Fast när man väl var ute så var det faktiskt rätt så skönt så jag klagar inte!
Efter lite fix i stallet så var det Kryssans tur att få ut att röra på sig, idag blev det lite tömkörning på volt nere på åkern nedanför stallet. Hade lite problem att få över Kryssan över diket till åkern, men jag hittade en väg som Kryssan kunde tänka sig gå över. På vägen ner till åkern var Kryssan taggad och trampade på bra så att en annan knappt hann med och kolla var man satte sina fötter, väl på åkern dog hon lite. Men det var ju inte den lättaste snön att pulsa i heller och jag antar att hon fick mjölksyra ganska fort, men lite jobb blev det i båda varven på en medelstor volt och lite halter i jobbet. Stundtals trampade hon på riktigt fint och hon var riktigt fin i formen, verkade vara ganska så mjuk i båda sidorna och inga konstigheter idag.
Köra lite mer tömkörning i denna snö så kommer hon snart ha lite muskler på kroppen och en annan kanske kan få en knippa bättre kondition, så lär vi snart vara fit för fight igen!
Stretcha Kryssan efteråt och pyssla om henne, min häst börjar komma tillbaka till den häst hon en gång har varit... Fast jag tror att Kryssan börjar känna på sig vad som är på gång att hända, att just boxväggen ska komma upp och att dem ska skiljas av. För nu är hon extra mammig och vill gärna har koll på Ammolite hela tiden, mycket rop och skrik efter varandra. Så nog allt känner hon på sig att något ska hända...
 
Imorgon lär jag ha träningsvärk!
Och för er som läser som inte vet vem Errol är så är det en liten mörk nordsvensk med en egen stor vilja, antingen går det knappt framåt eller så går det fortare än fortast.

Hästarna

2013-01-25 klockan 19:27:27

 
Ni kanske vill ha lite uppdatering gällande mina hästar?
På den fronten har det hänt lite saker...
Jag sa ju i ett tidigare inlägg att det hade hänt något, något hade vänt... Och det har det på många punkter, eller på många sätt som har gjort att en hel del energi har kommit till mig från ingenstans. Har ju haft så mycket funderingar gällande Kryssan och hennes igångsättning och inte kommit någonstans utan bara alla funderingar som har snurrat och snurrat och inte har jag direkt fått någon hjälp eller tips från någon utifrån, pratade med Daniel en kväll och berättade om mitt lilla problem eller hur man ska uttrycka sig och han svarade att det är väl bara att sätta igång. Det är bara att göra det säger han helt enkelt, och han har ju faktiskt rätt och när han sa det så lät det så självklart! Den natten jobbade jag och det var den natten det hände och vände, jag fick någon nytändning och det sprang i hela kroppen av all energi. Och det bästa av allt var att jag kände att NU vill jag komma igång med Kryssan!
Så med den gnistan så kör vi igång helt enkelt, och dagen efter, alltså på Onsdagen, så åkte tömmarna på och vi tömkörde ut i ridhuset och tillbringade hela 20 minuter där. Jag var pigg & glad och Kryssan skrittade på i ett riktigt fint tempo och hennes ögon tindrade av lycka, hon var minst lika pigg och glad. Men mest av allt så var hon nog fruktansvärt nöjd!
Tömkörningen gick super, hade egentligen inte så stora och krävande krav på Kryssan dagen till ära men väl där i stunden så tror jag nog att vi båda två var minst lika arbetsvilliga så det blev helt enkelt lite jobb med halter och små volter i olika storlekar och Kryssan fick böja sig lite i båda varven. Och fin var hon och mer än bra arbetade hon, sedan att hon fuskade lite i början kan vi glömma.
Jag är mer än nöjd över dessa 20 minuter i ridhuset med Kryssan, och nu ska det fortsättas!
Och i Måndags och i igår ( Torsdag ) så promenerade vi inne i ridhuset, inget direkt arbete kanske men lite mera rörelse än att gå mellan vattnet och höt i hagen hela dagarna. Så lite mjukstart kan man väl allt kalla det för!?
Har åter igen varit lite slarvig med att inte ha tagit av täckena på Kryssan dagligen för att borsta eller bara titta hur hon ser ut, och med tanke på att hon står på fri tillgång på hö och en hel del kraftfoder så är det väl mindre bra att hon inte har gått upp minsta lilla kilo sedan vi började med detta. Okej, bukmage har hon och det är väl för just fria tillgången på hö men sedan är det bara skinn och ben i stort sett.
Så det känns som att skilja av hästarna nu är ganska så nödvändigt med tanke på att jag inte får upp Kryssan i vikt, dels för att hon ska få lite egentid i boxen och få vila sig ordentligt och att Ammolite minskar ner på diandet. Jag tror att det är det som är den stora boven i dramat, diandet...
 
För Ammolites del så är hon stora tjejen snart, nästa vecka blir hon 7 månader och som det ser ut nu så kommer boxväggen upp nästa vecka så att 1 box blir 2. Ska bli så spännande att se hur dem reagerar samtidigt som det säkert kan bli jobbigt att se dem ha en vägg imellan som gör att dem inte kan se varandra och känna varandra utan bara höra varandra. Men det kommer bli bra och det känns som att mycket kommer bli så mycket enklare också... Annars så har Ammolite inte så stora krav här i livet mer än att sköta sig i den dagliga hanteringen som att gå till och från hagen och gå snällt in i boxen och äta upp sin mat.
Och för några månader sedan var Ammolite inte alls rolig att gå med vare sig med sällskap av mamma eller utan mamma, bad om hjälp och vi hjälptes åt att ta ut och in dem samtidigt och att jag tog Ammolite ensam. Och det gjorde susen verkligen! Jämfört med då och nu så är hon rena drömmen att leda, iaf till och från hagen då jag inte ha testat det så mycket mera eller har ju faktiskt gått lite med henne i ridhuset och där sköter hon sig också. Nu går hon snällt och fint med löst hängande grimskaft och går för det mesta en bra bit bakom mig, och får hon spring i benen och kommer springandes så är det bara att ta upp handen så stannar hon eller åtminstonde så stannar hon bakom mig och springer inte om mig. Det är verkligen mycket värt att det funkar så bra och att man kan ta ut henne själv och är det hästar i hagen bredvid så kan man med fördel ta ut henne först i hagen, dem är duktiga mina hästar och nu funkar det alldeles utmärkt att gå med dem tillsammans också. Ammolite har ju bråkat lite och testat gränser när det gäller att gå in i boxen på kvällarna, men för det mesta så väntar jag bara ut henne då jag testade att inte ge efter när hon backa men då blev hon mer bråkig. Så nu kör jag att jag bara väntar ut henne och för varje gång så ställer jag högre krav på henne och just lägger lite mera tryck och inte ger efter. Förstår ni vad jag menar, kändes svårt att förklara det där...
Men även det går bättre och bättre, och jag känner mig så otroligt nöjd och stolt att Ammolite är så duktig som hon är idag men samtidigt ska man väl inte hurra allt för mycket för det kommer väl perioder då hon testar det mesta och hur långt hon kan gå...
Ammolite har också kommit på att det nu inte är någon el i staketen så hon går med glädje ut ifrån hagen och vill mer än gärna gå in i lösdriftshagen med dem andra hästarna, är ju lite orolig att hon är så framåt och mer än gärna lämnar tryggheten. Ammolite är nog allt en häst som är en riktigt trygg häst i sig själv, det ser man många gånger på henne. Och enda hagen hon inte kan rymma ifrån är ridbanan där det är trästaket runt om, så första dagen fick hon helt enkelt gå där och dessutom gå där själv. Jenny och jag kom fram till att det kanske är bra om Ammolite är ifrån mamma lite så båda två blir lite avvanda med just diandet inför kommande avskiljning i boxen. Kan ju vara lite schysst att låta dem vänja sig av det båda två, dels Ammolite som inte kan snutta hela tiden och för Kryssans del att stoppa upp lite på produktionen. Är så orolig att Kryssan ska få juverinflammation, även om det står lite här och var att det är ganska så ovanligt för stona just vid avvänjningen men jag kan inte riktigt släppa oroligheten ändå. Så Ammolite går helt enkelt ensam på ridbanan ett x antal timmar varje dag just för detta och för att vi inte får igång elen på staketen och Ammolite gärna går ut ur hagen även fast det finns mat. Är dock inte lika glad att Ammolite måste gå helt ensam dessa timmar varje dag... Men hon är cool min lilla häst för hon verkar inte bry sig det minsta att hon är ensam i hagen, hon har ju visserligen hästar och mamma runt omkring sig men att vara ensam är en annan sak. Tryggheten i sig själv?
 
Oj nu blev det ett långt inlägg med många ord om hästarna! Men ska det vara uppdatering så ska det väl vara ordentligt?! Det händer ju lite iaf i stallet och med hästarna, även om det kanske inte är några stora händelser men även dem små händelserna kan ha stora betydelser.
Hästarna är iaf pigga, hela och glada!
Och nu ska jag allt se till att komma igång med Kryssan på allvar!
 

Bloggen

2013-01-25 klockan 18:10:00

 
En till nackdel med att jobba natt är att bloggen blir en aningens drabbad många gånger, men samtidigt så är det inte bara nattjobbet som är felet till att uppdateringen på bloggen glappar med stora mellanrum ibland. Problemet är att min drömfunktion på telefonen har försvunnit sedan blogg.se gjorde om sin plattform och att den funktionen funkar nu inte i den nya plattformen. Är så missnöjd med detta och har verkligen klagat på det och visat mitt missnöje, men får inte direkt någon feedback tillbaka med detta!
 
Har ju dator på jobbet, men vet inte riktigt om jag som vikarie får sitta där och samtidigt så vet jag inte om det blir någon vidare bloggning på jobbet då heller när man sitter vid en annan dator. Vet ju faktiskt inte om man får ta med sig sin egna dator till jobbet, har inte frågat och inte sett någon annan göra det heller. Men jag vet inte om jag vågar att ta med mig min gamla burk till jobbet och störa andra med detta surrande från just den, och det är ju dumt att chansa att ta med den om man inte har frågat först. Och telefonen är ju nästintill bara att glömma... Så i dagsläget så får bloggen dessvärre bli drabbad först i detta läge tyvärr...
Funderar ju på att kanske i framtiden skaffa mig en Iphone och där finns det ju en app så där borde bloggningen funka och för min del så borde uppdateringen funka mycket bättre än vad den gör idag. Men jag är fortfarande emot Iphone och jag vet faktiskt inte om jag är så sugen på just en Iphone ändå, det finns ju faktiskt en rad olika telefoner idag. Jag vet iaf att mellan mig och Nokia så är det nog slut snart, har faktiskt ledsnat på Nokia och deras " sätt "...
Sedan är det ju så att jag mer eller mindre är livrädd för nya saker, vill ha mina gamla hederliga saker som är på och ser ut på ett visst sätt...
Men det är ju aldrig dumt att lära sig något nytt här i världen och utforska teknikens värld!
 
Tänk vilka bekymmer man ska ha idag...

I´m back?

2013-01-24 klockan 19:50:19

 
Oj, det var för länge sedan och jag har för stunden mycket att skriva och berätta om. Frågan är bara var jag ska börja? Med tanke på alla nätter med jobb sista tiden så har allting i mitt liv samlats på hög, det är verkligen så och just nu så måste jag rensa upp denna stora hög med alla måsten. Det är väl en negativ anledning till att jobba just natt att dem gånger man jobbar flera nätter i rad så försvinner hela dagarna genom att man sover och allting runt omkring stoppas upp och samlas på hög. Men jag ska försöka få någon bra ordning på det och speciellt få en bra ordning vid dem tillfällena det är dags för nattjobb. Det handlar ju faktiskt om mig och min planering och prioritering.
Eller?
Och under dem sista dagarna så har det hänt något, något har vänt och mycket har förändrats. Typ som om man skulle ha fått vårkänslor och att det kryper i hela kroppen för att få komma ut och få göra sig av med all sin energi. Samtidigt som man är trött så är det något som gör att man håller farten uppe och fortsätter i annan riktning. Jag vill fortsätta gå... Jag vill att saker ska förändras till det bättre och att jag som människa ska ställa lite högre krav på mig själv för att just känna mig som en bättre människa och nöjd med dagens insatser vad det än gäller. Jag känner att jag har varit för " lat " sista åren och struntat lite i mycket om vad livet innebär... Jag vill ha mål och prioriteringar här i livet, men samtidigt så vill man ju ta dagen som den kommer. Så jag får helt enkelt hitta en blandning mellan båda delarna.
Det kommer bli super, bara jag skärper till mig!
 
Mycket jobb har det varit sista tiden som sagt och just nu känner jag mig nöjd på jobbfronten, denna månad är jag uppe i 11 arbetade nattpass. Och det är precis så jag vill ha det, runt 10 pass / månad är perfekt gällande många faktorer och blir det mer pass så är det bara mer klirr i kassan. Så jag hoppas verkligen att det här året fortsätter lika bra på jobbfronten med minst 10 pass i månaden och om inte annat hitta fler jobb och helst av allt fast anställning.
Det är bara att kämpa sig vidare!
Jag trivs på arbetet och det verkar som att både personal och boende trivs med mig också, har inte känt eller hört något annat än iaf.
Jag som var så rädd att byta arbetspass för några månader sedan... Nu kan jag nästan säga att det är en av dem bästa sakerna jag har gjort här i livet!
Man måste våga chansa även om det tar emot, och det måste även jag!

...

2013-01-21 klockan 17:40:31

 
Död på dagarna och så levande på nätterna...

Sömn

2013-01-17 klockan 22:01:19

 
Att sova ca 2 timmar när man har jobbat natt är lite för lite känner jag nu...
Godnatt!

Kan jag?

2013-01-17 klockan 18:51:40

 
Ny inspiration?
Som jag nämnde tidigare i veckan så var planeringen för Torsdagen att jag och Jenny skulle åka till Uppsalas Akademistall för att kolla på Amanda när hon red ridlektion för någon kunnig ridlärare, kommer fortfarande inte ihåg namnet... ( Hjälp Amanda! )
Våran planering höll så sagt och gjort så begav vi oss till läktaren på AKA, och väl på läktaren så blev jag kär vid första ögonkastet i hästen som Amanda red. Vilken utstrålning, vilken gång och vilken häst!
Och genom att se dem så är det ju självklart att jag fick sådant sug att själv sitta i den sitsen Amanda satt i, fast att det var jag själv på min egna häst såklart och att vi var i det " tillståndet " idag och bara dansa fram i ridhuset. Jag vill så gärna dit och vara där idag, jag vill visa upp min häst och jag vill att det ska vara vi. Men jag vet också att den vägen för att vara där är väldigt lång, otroligt lång!
När man sedan är där så är känslan riktigt mäktig och går inte att förklara, den är häftig!
 
Men samtidigt när jag satt där så började jag tvivla på mig själv... Jag kanske inte kan längre!? Jag menar att det var väl ca 3 år sedan om inte mer då jag var igång med ridningen och vi dansa fram Kryssan och jag. Frågan är om det inte är längre tillbaka det var vi...
Har varit mycket dem senaste åren... Stockholmstiden... 1:a knäoperationen... Rehabilitering... 2:a knäoperationen... Kryssan dräktighet... Ammolite...
Så det är ju faktiskt läskigt många år sedan vi var igång på allvar, och det är nu jag börjar tvivla på mig själv. Jag vet ju vad jag kunde och hur " duktig " jag var då, men idag... Hur mycket kan jag? Vad klarar jag av? Vad har jag tappat? Behöver jag hjälp?
Jag kanske lika gärna är som en nybörjare när det gäller det mesta när jag väl är tillbaka i sadeln, vad vet jag?!
Men jag vet ju vad jag har kunnat och hur långt jag kom med Kryssan då, och att jag inte fick någon dålig kritik av någon utan snarare beröm för det jag hade gjort och all tid jag hade lagt ner. Men det är väl det som är meningen, vill man komma någonstans så måste man lägga ner tiden och kämpa.
Och det är väl det jag måste göra nu när det är dags att komma igång igen, men jag hittar inte riktigt den där kämparglöden även om viljan och intresset finns.
Vägen är lång!
Känns som jag sitter och ältar detta om och om igen, men jag kan verkligen inte släppa det här. Samtidigt som jag vill ha en lång och lugn igångsättning på Kryssan med skritt i ca 3 månader utan ryttare på ryggen så känner jag att jag kan lika gärna slänga på en sadel och bege mig ut i skogen där jag vet att Kryssan är mer än nöjd att få lämna gården och slippa ridhuset. Men jag är så rädd om hennes rygg och speciellt nu när det knappt finns en enda muskel på hela hästen, och det är ju inte riktigt så att jag är den lämpligaste personen att sätta sig på den ryggen då. Tung och tjock...
Det känns också som att jag kommer aldrig riktigt finna glädjen och kämparglöden hemma på gården, jag är faktiskt inte riktigt en ridhusmänniska och Kryssan är ingen ridhushäst.
Så vilket är bäst???
Och det som stoppar mig från att lämna gården, kanske rent av är lathet, är att det är en åker imellan för att komma ut på en grusväg. Och när det var så mycket snö så försökte jag komma ut till vägen men kom knappt halvvägs på åkern innan mitt knä sa ifrån efter allt pulsande i snön. Nu har ju snön sjunkit ihop och minskat så nu kanske det är lättare, men det kanske handlar lite om bekvämligheter också?
Jag blir så trött på mig själv...
 
Frågar igen, är det någon som har några bra tips på igångsättning gällande häst?
 

Arbetskraft

2013-01-17 klockan 18:10:38

 
Igår när jag kom till jobbet så hade jag en förhoppning om att alla lappar om magsjukan skulle vara borttagna och att allting var över, men så var inte fallet utan det var helt enkelt ännu flera lappar som prydde huset.
Härligt...
Så inatt och som alla andra nätter sedan 1 - 2 veckor tillbaka har vi personal verkligen jobbat, vi har till och med varit en extra personal på nätterna för att klara av arbetet och det är knappt vi klarar det ändå stundtals.
 
Jag önskade ju att detta år skulle erbjuda mera jobb, det började bra och just nu rullar det på ganska bra och jag hoppas att det fortsätter så. Men dessvärre så blir det ofta väldigt många nätter i rad just nu med tanke på magsjukan och jag känner att det klarar jag inte riktigt av... Jag vill jobba, men samtidigt så måste jag lyssna på kroppen. Även om jag vill vara till lags, visa framfötterna och slita arslet utav mig så måste jag tänka på mig och mitt jag. Jag har förr gått in i väggen och jag vill verkligen inte det igen och därför vet jag att säga nej ibland hjälper kroppen att komma tillbaka innan det är försent.
Det är en ond cirkel det där faktiskt...
Samtidigt så vill man ju komma tillbaka på rätt spår gällande ekonomin också, och man slits därför i båda armarna åt varsitt håll. Jag vill jobba, jag vill och behöver få ihop eknomin igen och jag vill hitta till något " riktigt " jobb och inte fastna i vikarieträsket för alltid.
Min tid den kommer väl den också när det är min tur!

Sömn?

2013-01-15 klockan 23:50:32

 
Varför trotsar man tröttheten när man verkligen är trött, men vid dem tillfällena när man bör trotsa tröttheten och köra på för att vakna till då ger man med sig och faller väldigt lätt för sömnen.
Nu när man verkligen behöver sömnen, då trotsar man fullt ut!
Människan måste vara bra dum!?

Flera som jag?

2013-01-15 klockan 23:34:30

 
Ett ganska så passande inlägg från Nicole i det läge jag är idag...
 
http://eyeofatiger.wordpress.com/2013/01/15/jag-vill-rida-pa-vinden/#comment-90
 
Jag vill också, vi kan också...
Vill vara där idag och dansa fram!
Men vad är det som stoppar mig? Vi kan ju...
Vad är felet? Du finns ju där...
Viljan finns där på något sätt, men något säger stopp...
Varför?
Är Ammolite stoppklossen i dagsläget...?
 
Sista raderna i Nicoles inlägg stämmer inte riktigt in för våran del, men just inledningen...

Tomt

2013-01-15 klockan 23:21:00

 
Då blev man ensam i natt...
 
 
 

Sibellefoto

2013-01-15 klockan 19:49:54

 
Ibland ska man nog allt ha lite tur här i livet ändå...
Skrev ju för några dagar sedan att jag vill och behöver beställa hem foton, och är man medlem i Fuji så får man ganska så ofta massa erbjudanden och rabatter. Loggade in på mailen igår och hade då fått erbjudande om 50 st bilder gratis, är inte det helt perfekt i detta läge!?
Så nu har jag ägnat lite tid till att beställa hem en hel drös med bilder på Sibelle, slutsumman på denna beställning blev 97 st kort och antingen så får jag vänta till nästa erbjudande eller när man ha råd och göra ytterligare en beställning på Sibellebilder.
Vill börja och få klart hennes fotoalbum nu!
Och så fort jag får hem första laddningen med bilder så kan jag börja med fotoalbumet då alla bilder är på henne som kattbebis, min saknade kisse

Tisdag

2013-01-15 klockan 17:23:00

 
Det blev minst sagt en fartfylld natt på jobbet, magsjukan fortsätter att härja!
När jag jobbade natten till Fredagen så insjuknade den första, men personen i fråga blev inte sämre under natten och man tänkte då att det kanske inte var så farligt och att det inte var magsjuka.
Men när jag kom igår så satt det lappar överallt om att magsjukan pågick, blev lite nervös måste jag säga. Flera som hade insjuknat och det var fler som visade tecken på magsjuka under natten, men det verkade även som att det var en orolig natt överlag. För dem som inte var sjuka larmade gång på gång och många hade svårt att sova, så det blev otroligt mycket spring under HELA natten!
Jag hade tur som hann med min kopp kaffe vid 23 - tiden innan allting braka loss, sedan var det full fart och inte alls någon tid för kaffedrickande! Och det hade varit väldigt intressant om man hade haft en stegräknare på sig för att se hur många steg / kilometer man hade gått under nattens arbetspass.
Motion fick jag med måtta under arbetspasset!
 
Kan säga att sängen var otroligt jävla skön i morse, hade ju en aningens ont i fötterna efter allt spring under natten. Så bums ner i säng så fort jag kom hem efter jobbet, somnade väl rätt fort också och fick sova en liten stund.
Men sömnen varade inte länge...
Efter ca 1 tim & 30 min var det dags att gå upp, och nej jag skulle inte spy, men jag mådde bra illa eftersom jag var så trött. Eftersom hovslagarbesök var inbokat idag så var det bara att stiga upp för att bege sig till stallet, och jag hade iaf 2 st ansikten som blev väldigt glada över att se mig.
Vi hade fått lite förvarning att hovslagaren kunde bli sen, men att han kom ca 4 timmar efter utsatt tid kändes väl lite si och sådär med tanke på kylan, vädret och den minimala sömnen.
Hann ju iaf fixa klart allting i stallet till kvällen och mysa med en varm kopp kaffe med Jenny, så det gick väl ingen större nöd på mig även om det var lite kallt emellanåt och att jag gäspade upprepade gånger.
 
Nu har iaf Kryssan nya skor runt om, och det bästa av allt är att hon har 4 - broddskor på sig vilket jag mer än gärna föredrar nu och Kryssan också för den delen. Nu blir det ju inte alls lika halkigt för Kryssans del när vi väl kommer iväg från gården, om vi kommer iväg...?
Funderar och funderar...
Har du några bra tips om en bra igångsättning på Kryssan efter lång viloperiod och dräktighet?!
Har ju mina funderingar och mina sätt hur jag har kommit igång med Kryssan förr, lång igångsättning med mycket skritt och tömkörning för att bygga upp muskler i framförallt ryggen innan tunga jag sätter mig upp. Men jag vill verkligen skynda långsamt och inte göra något förhastat...
Hönsmamma kanske?
Ammolite blev verkad idag och lite upprörd blev hon allt, men när hon väl gav med sig och stod stilla så var hon hur duktig som helst. Som sagt Ammolite har en stark egen vilja och hon vill gärna få sin vilja igenom och får hon inte det så måste hon ju såklart testa hur långt gränsen går. Samtidigt som hon är odräglig så är hon duktig!
Jag personligen tycker att Ammolite har " stannat " i sin växt, tycker inte att hon har växt speciellt mycket på höjden, längden eller bredden. Var en period när man verkligen såg hur hon växte, men nu ser man inte speciellt mycket. Men det är ju inte speciellt bra om dem växer för mycket och för fort heller...
Enligt hovslagaren så har Ammolite vuxit en hel del sedan han såg henne sist, runt ca 8 - 10 veckor sedan och jag kan tycka att hon har breddat sig lite men inte så mycket mera. Jenny tycker också att Ammolite har stått stilla en stund, men att hon nu är igång igen och att det händer saker. Och när jag tittade lite extra idag så börjar faktiskt vintertäcket att bli mindre, rumpan börjar sticka ut och magen börjar synas. Så nog allt växer hon men att det går sakta men säkert.
Apropå växa så krymper Kryssan... Bytte innetäcke häromdagen på henne då kylan har kommit till vår del av Sverige, ett tjockfodrat 155 cm täcke som när jag köpte det för ca 1 år sedan satt perfekt och hade en perfekt passform. Idag sitter täcket inte alls bra, det är minst 1 storlek för stort, det åker bakåt och alla spännen är inspända så mycket det går men det är fortfarande för stort. Hon mer eller mindre drunknar i täcket!
Då börjar man ju inse hur mycket som har försvunnit på Kryssan och hur " stor " hon har varit...
Jag gillar inte alls hur läget är nu, jag mår dåligt!

Saaben

2013-01-14 klockan 16:08:23

 
Bilen gick igenom besiktningen!
Utan några fel och inga Bra-Att-Veta heller, perfekt!

Vecka 3

2013-01-14 klockan 14:28:15

 
Igår hade jag inte så mycket planering inför denna kommande vecka...
Det blev ändring på det under morgonen!
Kl 15.20 idag ska jag infinna mig på Bilprovningen i Östhammar för att besikta Saaben, håller alla tummar att den går igenom utan minsta fel. Skulle vara väldigt skönt!
Kl 21.00 ikväll så är det dags att infinna sig på jobbet igen, chefen ringde under morgonen och frågade om jag kunde jobba. Härligt med flera timmar!
 
Imorgon kommer hovslagaren och Kryssan ska skos om och Ammolite ska bli verkad, det behövs!
Blir även nattpass på Onsdag, nice!
Och på Torsdag ska jag åka med Jenny och kolla på Amanda när hon rider ridlektion, var och för vem la jag inte på minnet dessvärre. Men roligt ska det bli och åka iväg för att titta på ridlektion och så kanske man får lite inspiration själv att komma igång.
Så den här veckan lär nog gå den med, och bildbomben kommer när den kommer...

Vilja

2013-01-13 klockan 22:28:43

 
Och så började bråket vid den 2:a boxdörren med primadonnan...
Hon vet vad hon vill, jag vet vad jag vill!
Envis är hon, jag är minst lika envis!

...

2013-01-13 klockan 19:36:51

 
" Avfall är det som är kvar när fantasin har tagit slut ".

Vilan fortsätter!

2013-01-13 klockan 19:03:09

 
Kryssan har gjort det enkelt för mig så att jag slipper stå i valet och kvalet, fundera och få skuldkänslor för att jag inte gör så speciellt mycket med henne eller kommer igång med igångsättningen. I förrgår tappade hon vänster framsko och igår vid insläppet så reagerade jag på att Kryssan gick lite underligt. Tänkte väl att hon kanske blev lite ömfotad ändå av att hon drog av sig skon eller att hon i samband med att hon slet av sig skon sträckte sig eller något liknande. När vi kom in på stallgången så reagerade jag över höger framsko, jag såg lite för mycket utav den i bakkant eller hur man ska förklara det och jag tyckte mig inte se några sömmar på hovväggen...
Kollade lite närmare på det där och upptäckte att jag såg rätt, hon hade endast 1 sömm kvar på yttersidan av hoven och när jag kollade på undersidan av hoven så förstod jag varför hon gick lite underligt och varför det såg lite konstigt ut... På något vänster så har Kryssan lyckats att böja på skon utåt från hoven, varför?
Så nu blir det helt enkelt vila fram tills att hovslagaren har varit på besök, han kommer på Onsdag!

Att göra

2013-01-13 klockan 18:32:00

 
Aktiviteter, fast ändå ingen nytta...
Det är vad denna helg har bjudit på i stort sett och frågan är om jag har gjort någon nytta alls? Har ju en lång lista med saker att göra som aldrig blir mindre utan snarare längre för jag kommer hela tiden på nya saker / projekt jag vill börja med och slutföra. Något som jag verkligen har att pyssla med är alla bilder och foton man har och det är ju inte så att man har ett gäng bilder utan en hel extern hårddisk med bilder som skulle behövas rensas klart och gå igenom. Tömma telefonen på nästan 2 500 st bilder om inte mer, och dem bilderna ska gärna rensas, kanske redigeras, läggas upp på diverse hemsidor som Facebook, Bilddagboken ( Dayviews ) och en och annan bild på bloggen kanske, beställa hem bilder för att fortsätta med mina projekt gällande fotoalbumen och få upp mina bilder på väggarna. Jag vill göra något kul med alla mina bilder och jag vill framförallt visa dem för andra och inte stänga in tusentals bilder på en hårddisk, jag fotar ju faktiskt dels för att spara minnen, fånga ögonblicket och för att visa andra mina " mästerverk ".
Så jag kan ju inte direkt komma och säga att jag inte har någonting att göra då jag säkert kan lägga ner tusentals timmar på alla mina bilder, och jag har så mycket idéer och funderingar på hur man kan göra. Det är bara låta fantasin flöda och få fram den lilla kreativitet man har eller vad det nu heter. Det är inte min starka sida tyvärr att pyssla ihop något eget, vilket jag tycker är riktigt tråkigt och jobbigt för man får jag aldrig till något eget utan måste sno andras idéer och sedan så blir man aldrig riktigt nöjd i slutändan. Det är något jag måste jobba på, mycket jag måste jobba på här i livet...
Få en viss ordning i hemmet vill jag också få, jag vill åka och köpa inredning och " göra om " här hemma och få till ett hem. För tillfället så funkar det men jag känner mig inte nöjd, vill få mera liv i hemmet! Fast ett problem är att jag vet inte riktigt hur jag vill ha i vårat hem... En del av mig säger att jag vill ha ljusa färger och mycket vitt för att det är fräscht och snyggt, men jag vill ha färg och jag vet även att Daniel inte skulle gilla den idén. Temat hemma just nu är väl träfärgat eller vad säger man, det mesta är av träslaget om jag säger så och hoppas att ni förstår!? Och ja det är klart att jag gillar det med, men jag får ingen riktig helhet i hemmet i dagsläget. Jag vill ha det stilrent men ändå inte alltför stelt...
Det där är något jag funderar mycket på om dagarna, och sedan vet jag inte om jag vill ha gammalt eller nytt som stil. Alltså nyköpta saker från dagens marknad eller lite mera antika saker, jag har en viss kärlek till båda delarna och jag gillar inte riktigt att blanda dem tillsammans. Det känns fel...
 
Känner att jag tappade lite den röda tråden i inlägget och flöt iväg på en annan tråd med dem fartfyllda vågorna. Fast ibland måste man få göra en avstickare... Tillbaka till helgens aktiviteter som faktiskt inte så konstigt har bestått av många timmar i stallet, men under Lördagskvällen så kände jag helt plötsligt för att blanda mig en grogg vilket jag gjorde och Daniel blev lika förvånad han över det som skedde. Efter att jag varit i stallet för att ta in mina hästar så fick vi erbjudande att hänga med till en av Daniels polare för att umgås och dricka gott och eftersom vi fick taxi dit och hem så var det bara till att hoppa in i duschen för att sedan hoppa in i bilen.
Och jag kom inte nykter hem heller, men inte dyngrak heller. Härligt berusad kan man väl säga! Måttligt berusad eftersom jag inte är speciellt bakis idag, tack tack!
Söndagen har innehållit många kvalitétstimmar att umgås med Jenny och vänta på höleverans, oj vad mycket jag fick gjort denna helg... ( ! )

Efterrätt

2013-01-12 klockan 18:13:38

 
Äppelpajen står i ugnen!

Asg!

2013-01-12 klockan 16:52:02

 
Haha, fan vad jag är duktig!
Jag kunde ju!

Uppdatering!

2013-01-12 klockan 16:26:00

 
Nämen, jag kom ihåg lösenordet!
Nu ska jag se om jag kommer ihåg hur man bloggar och publicerar inlägget...
Var ju ett tag sedan... För länge sedan!
 
Det nya året kom med stormsteg, åren och dagarna går riktigt fort nuförtiden. Och så stod man där i början av Januari utan något planerat arbete och man kände lite smått att paniken började växa. Får jag några pass? Får jag några pengar?
Och helt plötsligt så ramla jobben in, så den senaste veckan har jag jobbat 5 nätter inom 1 veckas tid. Härligt, men det var lite kämpigt att jobba 3 nätter i rad när man är mera van att jobba en natt här och där. Men det är bara att bita ihop och jobba på!
Natten mellan Torsdag och Fredag så möttes jag av drömbeskedet, avdelningen jag skulle vara på hade magsjuka.
Spännande!
Fast på avdelningen blev jag men fick en vikarie till som sällskap och hjälp, och med stort kors i taket så blev inte magsjukan värre under natten och den som insjuknat sov hela natten och blev inte heller sämre.
Så nu är det bara hålla tummarna att det blir några flera pass denna månad, och såklart gärna runt 10 pass varje månad. Då skulle jag bli väldigt nöjd!
 
Och eftersom jag har jobbat så pass mycket så har ju det mesta blivit drabbat runt omkring, knappt träffat Daniel då vi mer eller mindre har gått om varandra. Klappat lite fort på Sixten för att åka eller för att krypa ner i sängen och sova, man undrar ju vad han tänker när vi kommer och går hela tiden.
Hästarna har ju blivit drabbade också på sätt och vis, hinner ju med det som ska göras dagligen men inte så mycket mera. Eller det har väl egentligen med att göra hur man lägger upp sin tid och vad man prioriterar, och med tanke på att Kryssan knappt inte är igång så valde jag att lägga det på hyllan och lägga mer tid på sömnen med tanke på att jag jobbade flera dagar i rad och inte riktigt är van vid det.
Så hästarna har gått i sin hage och tuggat sitt hö, det börjar bli riktigt bra i hagen nu. Stackars Jansson är livrädd för allt och alla och tycker Ammolite är läskig som vill leka med honom. Seven och Kryssan lägger mest öronen bakåt åt varandra, men dem är ändå nöjda med varandras sällskap. Det känns skönt att ha dem tillsammans och bra för Ammolites del att lära sig att gå i flock.
I Torsdags så var det dags för Regejs att släppas in i hagen och för det ihopsläppet var jag lite mera orolig för, men inte var det så mycket att oroa sig för där heller, visserligen blev det lite mera livat, sura miner och kanske ett ben i luften. Men det var inget elakt bråk eller något tjafs, jag har ju varit med om värre...
Och nu 2 dagar efter ihopsläppet så är Kryssan brunstig och går med glädje ut i hagen och i morse var det till och med så att Seven gnägga och hälsa mina hästar välkomna i hagen. Kryssan har för första gången visat sin mammaroll och riktigt vaktat och passat på Ammolite efter ihopsläppet med Regejs, men samtidigt så är Ammolite väldigt övermodig och väldigt social så hon går mer än gärna fram och hälsar. Och hon går inte vid mammas sida hela tiden utan slinker gärna iväg en bit i hagen och kikar på något eller står med Jansson och äter hö. Men man ser att Kryssan har ständigt koll på Ammolite!
Ammolite har också kommit in i en period " Jag ska inte gå raka vägen in i boxen " utan vill gärna tjafsa, backa, gå åt andra hållet, titta på allting som rör sig och inte och gärna vara allmänt tjurig och grinig. Inte alls någon rolig situation... Och här gäller det att ha tålamod och verkligen visa vem som bestämmer och ställa lite krav på henne, och jag måste medge att man håller på att flippa ur många gånger men det är bara till att bita sig i läppen och andas några gånger och sedan börja om. Man vinner ingenting på ilska, våld och slag...
Igår kom jag dock på den smarta idén att jag kan ju faktiskt gå in i boxen genom den andra boxdörren, fördelen med att ha 2 boxar i 1 är att jag har 2 st dörrar att välja på. Och AHA, Ammolite gick in utan minsta tjafs!
Får se hur länge hon går så snällt in i boxen genom den dörren tills hon kommer på att man kan lika gärna bråka även där. Och förhoppningsvis så kommer hon få en egen box snart, hoppas att Peter orkar slänga upp boxväggen inom snar framtid. Det är verkligen dags att dela på dem nu nattetid i första hand... Var ju mer eller mindre planerat till första helgen i Januari, men jag jobbade då och Peter var dålig så det blev inget då men jag ser verkligen fram emot när det är dags. Känns som saker och ting kommer bli lite enklare och lättare...
Att gå ut och in till och från hagen är riktigt trevligt nu, Ammolite går så snällt bakom mig med ett löst hängande grimskaft. Sen att hon kan få sina ryck och testa lite gränser är självklart, men det är nu en fröjd att gå med henne.
Apropå det så har Kryssan tappat en FRAMsko, det är inte ofta det händer vill jag säga. Vilken tur jag har att hovslagaren kommer nästa vecka. Så nu står jag lite i valet och kvalet om jag ska göra något med Kryssan eller om hon helt enkelt får fortsätta sin vila tills att hovslagaren har varit här. Hon är ju knappt igång så varje gång det är dags för motion så t ex tömkör jag inte så länge, och hon blir knappt öm på framhovarna.
Känns som igångsättningen aldrig riktigt kommer igång, men samtidigt så är det kanske inte den bästa årstiden att sätta igång en häst. Bästa av allt är att jag har ridhuset, men jag vet också hur less Kryssan blir av att gå i ett ridhus / på ridbanan flera dagar i rad. Och frågan är om det är värt att få en deprimerad häst på köpet?! Kryssan vill ut i naturen och där är hon pigg och glad!
Som sagt jag står i valet och kvalet...
 
Har det hänt något annat då?
Varit mycket jobb, sova och stallet som har tagit upp min tid sista veckan. Och jag hade nog tur med min fot för den blir bara bättre och bättre, har fortfarande ont, är blå och har lite svårigheter att böja på tån. Men det är klart bättre! Första arbetsnatten fick jag ganska ont, men det var ju också 3 dagar efter händelsen så det kanske inte var så konstigt. Bara det blir bättre så är jag glad!
Idag flyttade även Helena med Jansson från stallet och jag fick veta att Fredrik även sa upp sin boxplats idag, tråkigt när dem flyttar men jag förstår att Fredrik flyttar och inte tackar nej till erbjudandet... Spännande och se vad det kommer för nytt folk och hästar!
Men annars så är det rätt lugnt, längtar till löning då plånboken ekar riktigt fint just nu. Hoppas på att det vänder och att det blir en förbättring även där snart.
Mycket funderingar som snurrar i skallen...
 

Vardagsliv

2013-01-08 klockan 13:32:18

 
Här var det dött...
Men ändå är det full fart!

Övertalad

2013-01-04 klockan 21:00:09

 
Haft en riktig diskussion med min primadonna idag...
Jag vann efter x antal minuter!
Ammolite är ingen lätt match, men jag ska se till att vinna!

Fix & trix

2013-01-03 klockan 15:07:37

 
Bildbomben är under uppbyggnad och kommer inom kort, håll utkik!

Boktips!

2013-01-03 klockan 14:33:00

 
Har nu läst ut Lars Keplers 4:e bok " Sandmannen ", den karl är helt otrolig på att skriva böcker! Vilken inlevelse man får i böckerna, vilken spänning under varje kapitel och vilken kunnig författare. Att inte läsa hans böcker är att gå miste om mycket, jag gillar hans typ av böcker och det är så en bok ska skrivas.
Jag sitter nu och väntar på att han ska ge ut nästa bok, slutet i " Sandmannen " säger mig att det kommer en 5:e bok.
En serie kan inte sluta sådär...

Otur?

2013-01-03 klockan 14:22:54

 
Vid utsläppet igår morse så fastna Kryssan med sitt täcke på något konstigt vänster i boxdörren och med all is under hovarna så kom hon då ingenstans utan halka bara omkring. Stod bakom Kryssan eftersom jag var tvungen att hålla i Ammolite också och hålla henne kvar i boxen, samtidigt som Kryssans bakben halka och åkte bakåt med en väldans fart och hoven träffa då min fot.
Som en spark men inte menat som en spark!
Det gjorde väldigt ont och har haft väldigt ont under dagen, svullen och blå är jag under stortån.
Spricka?
På hemvägen från stallet halkar jag såklart till på en isfläck och tappar balansen men lyckas hålla mig kvar på fötterna, men det knakar till i foten eller rättare sagt i benet som går upp till stortån och nu är smärtan värre.
Bruten?
 
 
Idag så är smärtan tack och lov mindre och jag har lite lättare att gå, fortfarande lika svullen och är blåare. Ont gör det såklart, men är inte riktigt lika orolig att det är brutet. Hoppas det läker fort nu och att jag snart kan gå normalt igen så att jag kan hålla på med hästarna igen. Ytterligare en sak som stoppar mig i min igångsättning med Kryssan...
Skada på skada, hela tiden... När ska det sluta?
När jag sitter där i min rullstol?

Inget gjort

2013-01-03 klockan 14:07:00

 
Dem första dagarna på det nya året har det inte hänt så speciellt mycket, hade inte så mycket planerat heller utan har mest låtit dagarna gått och tagit dem som dem kommer. Nyårsdagen tillbringade jag hela dagen i stallet, pyssla lite här och pyssla lite där. Fikastund med Jenny som oftast blir så mycket längre än vad vi planerar, klockan har en tendes till att springa iväg så fort vi får kaffe i muggarna och snacket börjar. Jenny är trevlig, ärlig och härlig människa! En vän...
Senare under eftermiddagen bjöd även Jenny på lunch och under kvällen så tippa och rulla vi rundbalar. Känns som att jag egentligen inte gjorde så mycket nytta denna dag utan mer bara gick hit och dit. Fick ett litet träningspass då rundbalarna tyckte vi var svaga... Vi hade tur att Amanda kom och kunde hjälpa oss!
Trevlig dag även om jag knappt fick något gjort och att jag fick lite smått ångest på kvällen av att ha varit så " onyttig ", men ibland så måste man få ha sådana dagar och ha lite kvalitétstid i stallet och vara social.
Gårdagen hade jag en sak inplanerat, ihopsläpp...
Tanken med att ställa en rundbal i grabbarnas hage var dels för att Kryssan och Ammolite skulle släppas in i hagen och att det är just dem 5 hästarna som behöver mer eller fri tillgång på hö. Så Jenny kom på den smarta idén att ställa in en rundbal där och sedan släppa ihop mina hästar med Jansson och Seven, Regejs är borta och kommer hem nästa vecka vilket gör att det även blir ett ihopsläpp nästa vecka.
Ihopsläppet med Jansson gick väl ungefär lika bra som vi trodde, Jansson är fruktansvärt lågrangad och flyttar sig så fort någon kommer emot honom. Ammolite försökte bjuda in honom till lek, men han tycker att hon är lite läskig. Ihopsläppet med Seven gick väl ungefär lika bra, inget spring och inget skrik tack vare rundbalen. Dem har bara mat i huvudet och sedan att det blir lite sura miner runt balen är väl inga konstigheter.
Var lite nervös inför ihopsläppet med andra hästar och hur mina hästar skulle reagera, men det gick ju bättre än förväntat och jag tror även att mina hästar är väldigt lyckliga och glada för tillfället. Nöjda framförallt!
Dels för höt men också för att Kryssan får lite äldre sällskap och slipper fajtas med Ammolite hela dagarna, och för Ammolites del är detta otroligt viktigt att få gå i flock.
Det känns bra!
Tog även med mig kamera till stallet för att kanske få några schyssta bilder, men att fota en massa hästar som äter är ju inte så otroligt roligt att varken ta eller att titta på. Ammolite hamna flest gånger på bild och hon rörde ju lite mera på sig också.
Och med tanke på gårdagens ihopsläpp och Tisdagens lathet så har hästarna fått vila från mig och mina påhitt.
 
En bild från gårdagens ihopsläpp med Jansson och Seven + mina hästar!

Nyårsfirande

2013-01-03 klockan 13:36:26

 
Nu hittade jag äntligen tillbaka hit!
Jahaja, nyårsfirandet blev inget att direkt hurra för i år... Vi var hemma hos en kompis till Daniel och vi var även där förra året enda skillnaden var att Daniel hade Alicia och att han skulle då vara nykter. Jag själv kunde dricka men inte förrän jag hade varit i stallet och tagit in mina hästar, vilket blev ganska så sent än vanligt. Runt 22.20 - tiden fick hästarna komma in och det hade redan börjat smälla lite runt om i krokarna. Ammolite brydde sig inte det minsta utan maten var så otroligt viktig att hon knappt la märke till smällarna. Kryssan därimot var spänd som en fiolsträng och var på sin vakt, så fort det smällde så stannade världen upp för henne och hon stod länge och lyssnade.
Jag var mest orolig för Ammolite faktiskt, jag vet att Kryssan blir orolig men vet även hur hon funkar. Hade ju liksom ingen aning med Ammolite, men jag kände att jag kunde vara lugn när jag åkte från stallet då hon knappt rörde på örat när det smällde.
Och tydligen vid tolvslaget så hade Kryssan varit minst lika orolig och spänd och Ammolite hade nyfiket kika ut från boxen för att kolla läget och undra vad det var som hände. Så det känns positivt!
Inget dricka blev det för mig heller, när jag väl var tillbaka till festen kände jag inget speciellt sug för att supa ner mig, Alicia hade somnat och Daniel var inte riktigt på humör och då kände jag att vi lika gärna kunde åka hem efter tolvslaget. Vilket vi även gjorde, väl hemma så släppte jag av Daniel och Alicia och åkte en sväng till stallet igen. Kryssan var något skärrad men Ammolite var sitt vanliga jag, så jag kunde åka hem och krypa ner i sängen och inte behöva oroa mig.
Sixten var något skärrad när vi kom hem, men inte verkar det ha skrämt honom så otroligt mycket. Antingen har han kikat ut för att kolla vad som händer eller så gömde han sig bakom tvättmaskinen medan det smällde som värst.
 
Nästa år tänker vi hitta på något annat men framförallt fira det med någon / några andra eller bara vara hemma och fira för oss själva. Blir nog bra mycket trevligare...
Är dock lite besviken... Ingen av mina vänner eller bekanta har varken frågat eller bjudit mig / oss på något nyårsfirande. Visst jag förstår om man har planerat, har sina traditioner och vill fira med några speciella och så vidare... Men ingen har ens frågat någonting, men det är kanske ingen som vill fira med oss heller?!
Fast jag har ju inte frågat någon annan heller, men det känns som att nu när jag har flyttat så är jag lagd åt sidan eller " bortglömd ". Ingen verkar vilja komma hit heller...
Jag åker hit och jag åker dit, lägger ner pengar som jag inte har för att åka och behålla bekantskapen med mina vänner och inte bara prata genom Facebook, men ingen kommer hit.
Kanske är omoget att sitta och skriva på detta sätt och just här, men det är så jag känner och man börjar ju undra vad som är " felet "...

RSS 2.0